Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 2

IP år nte denna erkekokett, som i hela sitt lif aldrig älskat något annat än sin egen skönhet; ni, som städse skämtat öfver allt hvad kärlexshandel heter, låter er totalt bedåras af Marion Vavasour! Håll, hör mig till punkt! Det angår mig icke hvad ni gör, jag vet det. Jag vet, att jag blandar mig i en ängelägenhet som icke rör någon annan än er. Mon jåg bar er så kär att jag icke skyr per bittraste vrede, och jag säger ut hvad jag tänker, emedan det oss emellan icke är nödigt att orden så noga afvägas. Gode Gud! ni måtte väl ändå ega alltför mycken stolthet, för att låta denna fåfänga qvinna göra er till en narr! Han tystnade för att se på sin åhörare, som satt der helt lugn — men det var ett farligt lugn — tunn is öfver glödande lava! Strathmore tyglade stormen, som rasade i hans inre, och ssde långsamt och med tonvigt på hvarje ord: — Min käre Erroll, jag vill icke tyda era ord så som de egentligen borde uppfattas, då ni ju har vår gamla vänskap att räkna på; men jag måste erinra er, att äfven vänskapen kan bli för mycket tjenstaktig och derigenom oförskämd. Till moralpredikant duger ni icke alls; uppmärksamhet mot en gift qvina är inom våra kretsar ingalunda så ovanligt, att er dygd deraf någonting beböfver alarmeras. — Åt fanders med dygden! utropade Erroll ifrigt. Antingen förstår ni mig icke, eller