Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 2

Den senaste svenska nordpotsexpeditionen. Grosshandlaren O. Dickson har meddelat Göteborgs Handelstidning följande bref från professor Nordenskiöld, deri denne utförligt skildrar dea förut omnämda stora isfärden den 24 april—15 juni sistlidna vår. Professor N:s bref lyder sålunda: Herr grosshandlare! Genom de svåra isförhållanden, som rådde hösten 1872 och som hindrade oss att såsom afsedt var nedslå våra bopålar på Sjuöarne, genom förlusten af samtliga renar, på en enda när, och åtskilliga andra för expeditionen missgynnande förhållanden var det naturligt att försöket att nå en hög nordlig breddgrad icke kunde företagas med den ntsigt till framgång, som man var berättigad att vid expeditionens afgång från Norge antaga. Jag hoppades dock tortfarande det äfven denna del af expeditionens reseplan ej skulle helt och hållet förfelag. Den olyckliga instängningen i Mosselbay hade nemligen ställt till expeditionens förfogande ett vida större antal män än vi ursprungligen kunde påräkna, hvilka, behörigen använda, borde kunnat lemna ett ganska kraftigt understöd åt den egentliga polarfärden. Äfven här gjorde dock det mindre tilltredsställande helsotillståndet bland en del at imanskapet ett opåräknadt streck i våra beräkningar. Min afsigt var att om möjligt låta hufvudpartiet åtföljas af två mindre partier, af hvilka det ena skulle medföra proviant till Sjuöarne för att derifrån återvända, det andra återvända först ett stycke norr om nämda ögrupp. Med tillbjelp af tre lappar (den fjerde hade just vid expeditionens afgång svårt insjuknat, såsom det sedermera visade sig, i skörbjugg), två för expeditionet i Tromsö förhyrda norrmän och en volontär (styrmannen Christenson) från Onkel Adam, kunde hufvudpartiet och det returning party, som skulle framtränga längst norrot, utrustas från Polhem. Det tredje partiet hade chefen å briggen Gladan, löjtnant v. Krusenstjerna, ofvat organisera med manskap från det under hans befäl ställda fartyg. Afgångstiden var utsatt till den 23 april, men måste uppskjutas till följande dag i följd af ett mindre missöde med en af slädarne. Vibröto derför upp först den 24 april med tre slädar, försedda med hvar sin båt. Vägen togs öfver de tngetär 1,000 fot höga bergshöjder, som skilja Mosselbay från mynningen af Treurenberg bay: Nästan alla man, som voro friska, hjelptes till en början åt att forsla slädarne uppför de högar men långsamt stupande backar, hvarmed denna bergskedja sluttar mot utgångspunkten för vår färd. Oaktadt backarne och slädarnes tunga belastoing gick ået derför temligen raskt framåt. Vid höjdpunkten lemnade 088 följeslagarne och vi fortsatte ensamme färden utför bergsryggen, som äfven här temligen långsamt sänker sig mot Verlegenhook:. Å Under färden utför inträffade döck denolyckshändelsen, att den släde, som var bbstätnd för bofvudpartiet, krossades, och då vi längre fram mötte löjtnant v. Krusenstjerna, som tagit en annan väg öfver bergskedjan; fingo vi den ledsamma underrättelsen, att en af det till hans parti hörande manskapet insjuknat, hvarför. han såg sig tvungen.att genast återvända. Äfven ene vårt. folk kände sig illamående, eom det seder: mera visade sig, af ett temligen häftigt skörbjuggsanfall. Allt tycktes: såledesförens Bg emot 088. Det var i början vår ateigt att i alla fall fort sätta med de två partier, som utgått från Polhem, och ersätta den krossade släden med den, som. var bestämd för löjtnant .v. . Krusenstjernas parti, men vid närmare undersökning befans, att äfven denna var bräckt. Det var nu tydligt; att de efter mönster från Eögland med stör onisorg i Köpenbamn: förfärdigade slädarne icke voro tillräckligt starka för att bland skruf-is eller på ojemn. mark kunna. tåla den stora belastning, som bär var af nöden (2å 3,000 skålpund), och ifall färden skulle åter upptagas, blef det derför nödvändigt att med de tillgångar, 8om vid vinterstation stodo oss till buds, anskaffa nya elier tillräckligt förstärka de gamla fordonen. För detta ändamål återvände löjtnant Palander genast med en del af manskapet till Polhem. a Att alla man skulle för detta ändamål återvänds var naturligtvis ej nödigt, hvarför jog beslöt att använda den tid, som måste anslås till föffärdigände af nys elädar, till nedläggande af en depot så långt mot Sjuöarte somivar förenligt med möjligheten att om 8 dagar låta nödigt maaskaj möta vid Verlegenhook. Utan tillhjelp af.en.de af det manskåp, jäg behöfde för denna färd, kunde nemligen hufvudpartiets vid Verlegenbook qvarlemnmade utrustning ej forslas vidare. tföljd af den förutnäwde volontären från Onkel Adam, fyra örlogsmän, en qvän, en norrman och tre lappar, bröt jag den 25 april upp från vår tältplats. vid Verlegenhook, tagande vägen öfver Hinloopan Strait mot Scholpoint. Den minsta båten, Louise, togs af tyra man på axlarne; provianten, tältet och annan utrustning lästaden på två kälkar-och en rensläde (pulka), för hvilken den enda qvarblifna renen var spänd, hvils ken af mig följdes och observerades med ett alldeles särskildt intresse, hufvudsakligast för att få en fullt tillförlitlig, på erfarenhet grundad kännedom om detta djurs användbarhet för fär