Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 2

— MIL -— kapplöpning, vedervågat en betydlig summa genom vad, kom nu för att delgitva Strathmore sina farhårhågor och rådslå med honom om hvad som under förhandenvarsnde före hållanden vore klokast att göra. Man kan väl tänka sig, huru det måste plåga Strathmore, hvilkens hela själ för tillfället upptogs af idel kärleksgrubblerier, att nödgas sitta, till utseendet helt lugn, och ventilera den prosaiska fråga, som Erroll underställt hans pröfning. ; Då de ändtligen kommit till ett resultat rörande det farliga vadet, och Strathmore hoppades att omsider få njuta al den så ifrigt efterlängtade ensamheten, dröjde Erroll ännu, likasom hade han ett nytt ärende : att andraga, men icke visste, huru han skulle komma fram dermed. — Skola alla dessa menniskor. stanna här ännu längre? började han till sist. Deharedan varit bär en ganska rundlig tid, tycker jag. — Jag är icke den som uppmanar minga gäster att lemna mig, svarade Strathmore med ett leende. För resten är det just nu rätta jagttiden. . — Ja, ja, nog vet jag det; men när jag gjorde frågan, tänkte jag egentligen på damerna. Ni måste ju i alla fall sjelf resa om ett par dagar. Jag har glömt att göra mig underrättad om, när ni ämnar anträda den långa färden. — Det är ännu obestämdt.