Dagens Nyheter – 2 oktober 1873, sida 3

öfver till Sverige säckar fyllda med profoumret till en ny periodisk skrift, bsvämnd: Den svenska upplagan af För alla, illustrerad mo: dejournal för herrar och damer, Sjelfva ti teln ser redan något mystisk ut, alldenstund, osg veterligt. ingen modejournal med namnet För alla någonstädes existerar, åtminstone icko i de länder, som ligga i närheten af vårt eget, hvarför det är svärt att förstå, trån hvil kot språk den itrågavarande upplagan skulle försvenskad. Journalen är temligen tarf lig till innehållet, men priset är också mycket billigt, och derom är således intet att söga, Det märkliga vid denna nys tidskrift är dock sättet, hvarpå den framträder och hvar på dess utgifvare söker fånga den lättrogna allmänheten. Hela anmälan ionehåller nemligen intet annat än en väldig lotteri-puff, en ligt hvilken hvarje prenumerant, genom utgif varens välvilliga bistånd, skall blifva medspe lare i Europas förnämsta obiigationer och forespeglas vinster af ända till — en half million, Tidskrifsen skötes, efter hvad det uppgif: ves, af en redsktris och en skräddarmästare — och detta kan ju också vara rätt och till börligt i fråga om en dylik litterär produkt — men det betänkligaste är att bakom dessa två titlar gömmer sig en gammal bekant, som visgerligen skulle kunna kallas en käriog, då han så här kryper bakom en kjortel, och som verkligen är en klippare af natur och böjelse, men som dock endast för tillfallet ikladt sig en skräddares anspråkslösa skepelse. Den gamle bekante är iogen annan än f. d. redak tören af Sveriges Tidoiog, f. d. emigrant agenten och lotterigrossören br Damm, som sedan alla andra tvetydiga utvägar att letva på allmänhetens bekostoad visat sig för honom föga inbriogande, funderat ut detta pya sätt att pungslå sina lättrogna lavdsmän, särskildt de mindre bemedlade, på hvilka den nya mo: dejournalen med sitt billiga pris och sioa granna löften väl isynnerhet är anlagd. Hade ej vår referent med egna ögon sett hr Damm pyssla om sina tidovivgsbundtar här nere på Skappsbron och hyste vi ännu nårot tvifvelsmål om merannämde herres identitet med rodaktrisen af För alla, så skulle detta tvifvel fallkomligt skingras vid genoms läsandet af följande harang, som ställes till tidskriftens blifvande läsarionor: Vi bedja vära ärade läsarinnor urtäkta om vi möj igen icke alltid beträffande mönster, virkningsarbeten och dylikt begagna riktiga teknisaa termer. Denna delaf literär verksamhet är nemligen alldeles ny för redaktrisen, men efter detta öppna-erkännande vågar hon hoppas öfverseende och skall å sin sida lemna all möda ospard för att bli bemmastadd i facket. Törstiga wenniskor ges det öfverallt här: i verlden, men skall man söka dem som kunna förtära riktigt oerhörda qvantiteter, bör man vända sig till tyskarne. De kunna dricka, öl åtminstone, Se bär ott par exem pel härpå! I en af Berlins förstäder kävna alla menniskor sedan flera år tillbaka en per: son som dagligen förtär 40 sejdlar bäjerskt öl och befinner sig synnerligt väl deraf, om man undantar att hans ofantliga mage ibland blir litet besvärlig för honom. De dagar deremot, då han af en eller-annan anledving icke kommit sig för att dricka mer än 25 haltbuteljer eller sejdlar, känner han efter egön utsago, icko något riktigt välbefionande. Hittills har man i den trakten obötingadt gifvit honom första priset; men bäromdagen fann han sio öfverman. I en stor:och mycket besökt lokal vid Landsborgerstrasse väckte nemligen en man sina bordsgrannärs uppmärksamhet derigenom att han, ebura blott i sällskap med sin hustru, reqvirerade 4 söjdlar öl. De tre tog han i beslag för egen rekoing och tömde sedan på mindre än treqvarts timme 12 säjd: lar öl, förblsf detta oaktadt vid ett jemt och godt lynne och gick omedelbart derefter hem. Denne man, som iogalunda kan kallas öfver måttan korpulent, försäkrade på tillfrågan att han, om han är i stark rörelse dagen igenom, med lätthet tömmer 42 sejdlar öl. Man skulle inte finna detta så onaturligt, sade han, om man kunde göra sig en föreställning om hans törst; ty denna och hans förmåga att dricka stodo, försäkrade ban, i ett fullkomligt riktigt förbållande till hvarandra, En åtderstigen ångmaskin, Ien mekanisk verkstad i Röthwhite, som tillhör den bekanta firman HoWard Rivenbillkomp., fiones en åogmaskio, som är gjord 1790 efcer James Watts ritniog. Den var bestämd till att drifva en hammare af 5 ctrs vigt, Maski nen har 31 tums cylinderdismeter och skulle drifva hammarentill 20 slag i minuten, en uppgift, som den ägvu i dag löser; Det är gifvet, att dö flesta af maskinens olika delar under tidens lopp blifvit ersatta med nya, så att man gerna kande sägs, att det är en helt py maskin, såvida icke flora af de ur: spruvgliga delarne ännu vore i gång, Till dessa höra t, ex. den tunga jernbeslagna vigt stången af ek, regulatorn m.m. För tillätelsen att uppsätta och begagna denna maskin måste de dåvarande egarne af Rothwiteverkstaden betala 200 p. sterl årligen till Boulton och Watt. Det aff denna Mledniag upprättade kontraktet. fiones ätvu i Behåll. i Framsteg. För kort tid sedan såg man i Newygork en man klättra upp på en stege och trycka sina läppar mot en telegraftråd. Den förälskade äkta mannen kysste sin husira i Albany pr telegraf, a Et6 fån als skådespel erbjöd sig den 11 d:s för de af invånarne j Lills som vid half fyratiden på morgonen trots hällregn och blåst begåfvo sig af till Rue dAngleterre, der en eldsvåda, tillkännagifven af de heriska klämtslagen; hade utbrutit. En hrDesmottes, möbelfabrikant, egde der ett hus och det var detta som stod I ljusan låga. IEo hvar af husets fyra våningar utgjor des af blott att enda rum, med fönstren vews tande åt gatan, jemte kök. Det var i bottenvåningen elden utbrutit och de brävnbara.ämnen, mobler, balm, trä tm, m., hvaraf försäljningsboden var uppfylld, gåfvoriklig väriog åt det lössläppta, snart rasande elementet. Doe trånga spiraltrapporna antän des så golt som genast och lägoroa flogo ökadt lif i den gkorstenslika trappuppgåpgsn med sitt häftiga drag, De hade Födan nått högsta våningen, då en förbigående varseblef elden och gjorde allarm. Na först vaknade husets invånare, men hvilket uppvaknande! Då de ö, le dörrarne, möttes de af lågorna från denbridnande trap Pan och här måste de rygga tillbaka — ingen utsigt till räddning visade sig här, Förkäfves