Dagens Nyheter – 2 oktober 1873, sida 3

nader gamla barnet, skyndade med detta i sin famn fram till fönstret, men — då det gällde att störta sig utför med den dyrbara bördan, då svek henne modet. Stödd mot den redan brinnande fönsterkarmen, ropade hon med förtviflad röst om hjelp. Det var förfärligt, det var bjertslitande att höra och se och intet kuona göra! Ena officer försökte att rädda modern och det lilla bsrnet; han reste en stege mot den glödande väggen; tio gåoger försökte han nå andra våningen, men lägorna som slogo fram ur första våningans och bottenvåvivgens föuster spärrade honom vägen. Förtviflad och gråtande af harm, måste han låta de rasande lögorna fullfölja sitt verk. Modern och barnet försvunno i en hvirfvel af flammor, deras rop tystnade — och — dagen derefter framdrog man ur ruinerna tvenne förfärligt kolade och sammankrympta mensk liga kroppar. den ena två fot, den andra 10 tum lävg. Det var allt hvad som återstod af fru Bailleux och henmes son. Fru Biilleux var 24 år gammal. Mzerie Vicogne, hustru till en Victor Roux, bebodde väviogen tre trappor upp, från hvil ken hon kastade sig ned på gatan, Hon bröt ena banet, krossade ryggraden och skall knappast kunna räddas, Samtidigt med hr Builleux affördes hon till lasarettet. I samma ögonblick som Marie Vicogne skulle kasta sig ut genom fönstret kom frän fjerde våniogen ed person sueande som en pil ge: nom lutten och låg ett ögonblick derefter med krossad: hufvud, en liflös darrande massa, på stenläggviogen. Det var på hans kropp fom Marie Vicogne töll och denna omständighet skall hon mäbända en gåvg ha att tacka för sitt lif ifall man lyckas rädda henne, Den olycklige, som så af förtviflan bragtes att slunga sig ut i det svindlande djupet, var en 21-årig uog man vid namn Alexander Li bart, Tillsammans med hooom bodde en 22 årig sömmerska, Louise Gabioau. Denna stic kars qviona tycktes vara invigd åt en säker död men gevom ett underverk af lycka och kraft undgick bon densamma. Då hon såg Libert krossas mot stenlägg-, niogen, förstod bon att hon hade intet att boppas från den sidan. Men flammorna nalkades och hon måste bestämma sig. Med en beundransvärd kailblodighet steg hon nu upp i fönstret med ryggen vänd mot gatan, höjde sig och hängde sig med krampaktigt slutoa fiograr fast vid en smal u:stående kant å den murade taklistens nedersta, del. Förtviflan fördubolade hennes krafver och hon lyckades! att på detta sätt, sväfvande mellan himmel och jord, draga sig fram till dess hon kom midt för ett fönster i det bredvidliggan1le huset, Med de nakna fötterna utsparkade hon här ett fönster. Ea person, som lyckligtvis faons ione-i rummet, skyndade fram, fattade genom den krossade rutan hennes ben, hen. nes fiograr rakoade, bon släppte sitt tag, gled ned i hans armar och var räddad. Allt som faons af brännbart i huset blef naturligtvis lågornas rof. Hur elden uppkammit ver man ej. (Efter V Echo du Nord.) En hustru, utbjuden på sutkilon Denna rabrik skulle kunna läta förmoda, att vi hade för afsigt att berätta något, som icke varit; för att tala i Gullivers stil, eller med andra ord en osanning, en dum bhistoriett eller något dylikt. Så är dock icke fallet; det oer: hörda har verkligen inträffat, om man nemligen får tro Bolper Advertiser, en tidning söm utkommer i den lilla staden B-Iper, belägen några få mil från staden Derby. evgelska grofskapet Devonshire, och den tidningen har aldrig oss veterligen gjort sig känd för att tillverka 8. k. sensatioosnyheter, De owständigheter, under hvilka den lika evanliga som föga uppbyggliga tilldrögelsön blifvit satt i ecen, uppgifvas af ofvannämda, engelska kol: lega sålunda: a ln uog qviona moå godt utseende, hustru till on herre vid naron Themson, hvilken tagit sig. det orådet före att rymma till amerika fråa både bustru och fordringsegare, är dot intressanta föremålet för vår notis. I förbigående må nämnas, att det hviskas man och man emellan, det den unga hustars uppförande icke varit så alldeles utan inflytande på mannens oförmodade A verika-resa. I lördags åtta dagar sedan var exekutiv auktion i vanlig ordning utlyst på herrskapets Themsons gemensamma tillhörigheter, hvilka naturligtvis skulle gå under klubban för de bedragne for. driogsegarnes räkniog, Detta ölverensstämde dock ej alldeles med len goda fru Themsons åsigter; hon ville nemligen räkna sis bland fordriogsegasne, och till på köpet bland de stöfre, ty hon gjorde vid auktionstillfället anspråk på att få dela jemt om jemt med auktioösförrättaren, Hvarom icke, menade bon, så tår han sälja mig ocksä. Auktions förrättaren blef visserligen förbluffad — och derpå må iogen undra — men han kom sig dock för att säga tvärt hej till båda alterna tiveo. Fru Themson rasade och slet sig i sitt ganska vackra här — måhända en fint, för att visa möjligen blifvande spekoalanter, att det var äkta. Aaktionsförrättaren var dock oba vöklig; men ej så on af åskädarne, hvilken, rörd af medlidande, framträdde och erbjöd sig att spela rolen af utropars för den sköna, lefvande varan. Ett ärimskaft lånades från granngården ogh den ännu snyftande fru Themson leddes af den frivillige auktionsförs rättaron till stadens stora torg, hvarpå utropet skedde i vanlig ordning.:. Det behöf;er väl ej sägas, att en betydlig menriskomasia följde varan till torget; men iogen enda spekulant yppades bland den gapande mängden, hvari bland många — den rättvisan måste göras dem — gäfvo sitt -misshag och sin ovilja tillkänva öfver den vidriga scenen. Och polisen? frågar kanske läsaren, Polisen — det fions bara en sådan i Belper, alldeles som i Jslöf — kynde iogsntiog vid saken åtgöra, ty auktionen på torget hölls på eftermiddagen, just vid den tid, polisen i Belper alltid sofver middag. Onlta uppfattning. Då rektor 8. för några år sedan blef utnänid till riddare af Vasaorden, lycköoskade 5onom lärarekollegiet samfäldt dertill, hvarvid gubben leende yttrade: Ja, mina herrar, det der äv en sak, som hör till tienstens onera lt (N. Al) HANDELSBERATTELSE, Å fondbörs den 1 oktober försåldes genom stadsmäklaren John Häksposol Aktior: i Qsfle-Pala jernvögssktiebolag med räntekuponger från och med 1874 och vinstku NAnvar frän oacCh mad 19272 åå 482 rde. I Wakilas