HKHyrkomötet. Äfven i går förmiddag kl. 10 sammanträdde kyrkomötet. Första frägan som förekom var den om plats för dopfunt i kyrka. Utskottet hade föreslagit en begäran om föreskrift för öfverintendentsembetet att å kyrkoritningar städse anvisa plats för dopfunten samt, om ingen dopfunt finnes, för en sådan jemväl lemna ritning. Hrr Lindgren, Kolmodin, Olsson och Mörs ner motsatte sig att en föreskrift härom skulle bli obligatorisk. Dessa talare fremhöllo att intet behof finnes för en sädan åtgärd, att det är presten och icke dopfanten som skall återväcka bruket af kyrklig döpelseakt, att-en sådan eymbol som en dopfunt icke benöfves för att stärka tron och icke heller kan en sådan verkan åstadkomma, att församlingarne ej böra åläggas hvarken att anskaffa dopfunt, ej heller att läta barnen döpas i kyrkan, ty det är fåfängt att uppväcka dedöda och att till kyrkan återföra ett derifrån längesedan försvunnet bruk, att man ej utan verkligt skäl bör besvära k. m:t med skrifvelser o. g v. Bifall till utskot: tets förslag påyrkades af hrr Bring, biskop Hultman, Warkolm, som ej kunde ge uttryck åt sin förvåning öfver motståndet, Hieria, Liedholm, Annerstedt och Sonden, Derat hufvudargument var att dopfunten i sjelfva verket lika så väl erfordras till kyrkans full ständiga inredniog som altaret och prediksto len och är föreskrifven. Genom votering bifölls utskottets förslag. 36 röster afgåfvos nemligen för bifall, endast 13 för afslag. Ärendet närmast i ordningen var betänkan det rörande ändringar 1 handboken, De skilda förslag, som i detia afseende blitvit väckta, föranledde en långvarig öfverläggning, derunder individuella åsigter RA Et Te RE ra Tr a