Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 2

sökte göra sig gällande vid uppfattningen af hvad som i liturgiskt hänseende vore tidsen ligt eller hvad som vore församlingsbehof. Åt skilliga talare sökte sålunda, ehuru förgäfves, göra gällande den åsigten, att några ändringar af kyrkohandboken ej borde ske förrän man finge den nya öfversättningen af bibeln färdig och antagen. Den nya bibelöfversättningen måste naturligtvis påkalla ätskilliga ändringar i eller omarbetningar af kyrkobandboken, hvilka partiolla omstöpningar man nu än besluter sig Ör. Utan votering beslöt mötet begära att i ett cirkalär till konsistorierna måtte medgifvas att vid bögmessogudstijenst de s. k. respoasorierna få sjungas af församlingen, äfvon när presten icke sjunger. Genom voteriog afslogs, trots de talande skälen från motsidan, det väckta förslaget om, att de i k. cirkuläret den 13 november 1868 i kyrkohandbokens andra kapitel införda bös ner alltid böra begagnas i stäliet för motsva rarde böner i 1811 ärs handbok. Utan votering, men efter en långt utdragen debatt godkändes den ändring af dopformur läret, som kyrkomötets presterliga medlemmar föreslagit. Sålunda är beslutet att tredje kar pitlet i nu gällande kyrkohandbok måtte utr bytas mot motsvarande kapitel i 1855 års kyrkobandboksförslag, blott med den föränr rin, out noten, sid. 60, angående huru förhållas skall, när flera barn vid samma tillfälle döpas, utgår; att sista delen af barndopsritual.t (efter sje:fva dophandlingen) må, i öfverens:timmelse med 1854 års kyrkohandboksförslag och med tillägg sf en not vid förmaningen till faddrarne samt med uteslutande af den hittills öfliga förmaningen till församlingen, erhålla följande lyelse: Låtom oss bedja: Allsmäktige, evige Gud, käre himmelske Fader! Vi tacke Dig at allt bjerta, att Du i Din heliga kristna kyrka alltid vid makt håller och förökar och nu hatver låtit detta barnet födas på nytt till evinnerligt lif. Vi bedje Dig, att Du värdes det i döpelsens nåd städse bevara, så att det må uppväxa i Din fruktan, och såsom det är begrafvct med Kristus genom dopet i döden, det ock i Hang uppetåndelses kraft må vandra i ett vyt: lefverae, alltid vara Dig bebagligt och efter detta lifvet undfå de saligas arfvedel i himmelen; genom gamma Din gon Jesum Kristum, vår Herra. Amen. Sedan läser presten öfver barnet välsignelsen: Herren välsigne dig etc. Sist förmanar prester faddrarne sålunda: Älskelige vänner i Kristo! (lika med 1855 års förslag) — härtill Ja! Sv. Ja! Derefter säger presten: Gån i Herrans trid! I de undantagsfall, då inga dopvittnen kunna erhållas, som vilja åtaga sig fadderförbindelserna, uteslutes förmaningen till faddrarne. c) att vid nödlopas bekräftelse bönen efter trosbekännelsen blifver densamma, som i nästföregående moment föreslås att läsas eftsr sjelfva dophandlingen, blott med undantag deraf, att vid nöddoeps bekräftelse i denna bön uteslates ordet : nu. i På framställning af hr frih. Hierta beslöts i sammanhang härmed att för högmessorituar len ordet kristlig i Sywbolum spostolicum skall utbytas mot ordet allmännelig. e Genom votering, som utföll med 31 röster mot 11, beslöt kyrkonötet äfvenledes att i femte kapitlet af kyrkohandboken föreskriften om syndsbekännelsen och aflösningen må, i öfverensstämmelse med presteståndets år 1858 afgifna förslag, erhålla töljande: lydelse: ; Sedan talet är slutadt, läses den vanliga syndabekännels3n, hvaretter aflösningen förkunnas med följande ord: tur denna eder syudabekännelse uppriktig, och begären I alltså med botfärdiga hjertin edra synders förlåt-lse för Jesu Kristi skull; så är ock, i kraft af Guds ord och löft23, fast och vis:t, ett Gud af nåd förlåter eder alla synder; och denna edra synders förlåtelse tillsäger jag eder på vår Herras Jesu Kristi befallniog, i Guds, Fadrens och Sonensoch den Helige Andas namn. Amen! ooI fåmmanhavg härmed förändrades aflöst ningsorden i sjette kapitlet till följande lydelse: År denna din — — begär du alltså med botfärdigt hjerta dina synders — — dig alia synder; och denna dina synders — — jag dig — — Amen!