Dagens Nyheter – 15 september 1873, sida 1

å är tillräckligt firad genom betalningen af den sista centimen af vår krigsersättning till Tyskland, hvilken egt rum just på den dagen tre år efter den oundvikliga revolution, som fram: kallades af händelserna vid Sedan. Det är ändå, hvad än monarkiens anhängare må säga, republiken som betalt kejsardömets skulder och det skall vara i en tid lik vår som en sanning så klar som denna icke blir erkänd, och som man förgäter den tacksamhet man är skyldig den styrelse och den man som möjliggjort ett dylikt snabbt och bestämdt fullgös rande af dessa förpligtelser. Föga betyder ock detta. Det som man ändå icke kan förnska är att republiken betalt fås derneslandets lösen; och hvad som är säkert är, att detta storverk egt rum just årsdagen af det, som monarkiens anhängare tagit för vana att kalla brottet af den 4 september. Eftersom detta namn och detta datum rås kat flyta ur min penna, framställer sig för mig helt naturligt den frågan hvad de, som fördöma händelserna den 4 september, för tre år sedan verkligen gjorde för att hindra dem, Om det någonsin fans en oemotståndlig och oöfverlagd revolution, helt och hållet instinkts messig och en följd af den djupaste vrede, så var det denna. Den 4 september var hela Paris fattadt af en enda känsla, den bhjölte modiga dårskapen att vilja gripa Frankrikes brustna glafven. Var det fråga om framgång ? Man. trodde. det. Men. åtminstone var det fråga om äran, och äfven den är: något. För öfrigt var hela Frankrike bestämdt att icke längre fördraga den styrelse, som orsakat dess olyckor. Republiken var proklamerad i Lyon — denna vulkan — och i Versailles — detta isberg — innan hon blef det i Paris. Bordeaux var i-jäsning och i Nimes -ååg man en deputerad, nu ursinnig monarkist, utkasta Napoleon den 3:djes byst genom fönstret. Ministern Palikao försökte väl, att hindra denna explosion genan. att försigtigt boslöja sanningen och ministrarnes proklamation gaf tillkänna att general. Wimpfen hade undertecknat en kapitulation, under det kejsaten blitvit tagen tillfånga under stridens lopp. Förlorad möda! Som en helvetesmaskin explo derade sanningen öfver dotta stackars förlorade Frankrike. Ock eftef ötverraskningen kom naturligtvis vreden. Sammansvärjningen af den 4 september? Men alltifrån striderna vid Wissembourg, vid Forbach, vid Froschwiller stämplade ju hela nationen öppet! Den 12 augusti skref lord Lyons, Englands sändebud, från Paris till sin styrelse; Hoppet om fransmännens seger tyckes tillväxa hos folket, men skall blott medföra en så mycket bittrare, så mycket farligare missräkning. Allmänna tanken är dep, att ott nytt nederlag skulle medföra en omedelbar fara för dynastien. . Tankarne äro delade om följderna af en seger, och det är ingalunda säkert att till och med armens framgång p slagfältet skulle vara tillräcklig att afvända en revolution. Alla reklamationer från de olika partien betyda intet i jembredd med dessa diploma: tiska aktstycken som kommo till redan föro de afgörande händelserna, och den Blå Boken innehåller den bästa vederläggningen af de falska beskyllningar man riktat mot den 4:de september. Det är nyttigt att nu genom: läsa dessa handlingar. På den citerade depeschen från Lord Lyons svarade lord Gran: ville; : I händelse kejsarinnan skulle fatta det beslut att draga sig tillbaka från Paris med afsigt att bibehålla den kejserliga styrelsen med skuggan af en makt, får ni icke på några vilkor följa hennes majestät, ..3 — EiSådana äro fakta. Alla de borättelser om dessa händelser, som vissa skribenter sedan dess lagat till, äro akö annat än ord, Men kvad mora är! Dessa skribenter sjelfva, i dag så förtörnade på brottet af den -4:de september, huru lätt skulle det ej vara att