Dagens Nyheter – 11 september 1873, sida 1

fierade kölden — har alltid varit det! utbrast Danvers i en på en gång afundsam och otålig ton. Bertie har gått vilse, det vill jag slå vad om. Han afstår icko frivilligt från samvaron med lady Millicent; ja, jag tror nästan, att han skall hänga sig af gorg, om en sådan olycka händer honom. Vi måste bo henne att hon lemnar något af sina rosenfärgade band att användas för ändamålet, på det att sjelfmordet måtte bli så angenämt gom möjligt för den stackars Erroll. — Jag skall gå en omväg genom småskogen och leta honom. Ännu dröjer det två timmar, innan de främmande komma. Jag hinner således i alla fall hem tillräckligt tidigt. Au revoir! Ni andra behöfva längre tid för toalettea än jag, ty ni kläda er för att behaga damerna. Det var en herrlig, solklar och ljum afton. Strathmore skildes från sina gäster, som skulle taga den kortaste vägen till slottet, samt begaf sig sjelf genom den så kallade Eustonskogen, en vild, ödslig och särdeles oländig trakt. Bertie var den enda person, som Strathmore kunde sägas någonsin ha hållit kär. Strathmore tillgifvenhet var mycket svår att vinna; af menniskor i allmänhet, och isynnerhet af vackra koketter, ansågs han för en man utan bjerta. Det var en sanning, att han aldrig låtit sig i högre grad tjusas af någon skönhet; hans likgiltighet var icke låtsad. Strath