Dagens Nyheter – 30 augusti 1873, sida 2

fönstret. De hade nu kommit till en trång dal, som på båda sidor begränsades af höga vinberg. Dimman hade redan fallkomligt skingrats, och solen sken på de fuktiga rankorna och bladen. Mellan piloch alträd framströmmade floden, på hvilken små båtar rörde sig om hvarandra. : Det finnes intet mer uppfriskande och lifvände än en lusttur på en solklar höstdag. Detta kände ock Valentin, i det han åter upptog det afbrutna samtalets tråd. Han frågade först efter Eugenies mor. Derefter började hon sjelf tala om sin man, — Ni skulle säkert ha blifvit hans vän, Valentin, sade hon allvarligt. . Han var en förträfflig man, en tapper officer och besjälad af en varm känsla för allt godt cch skönt i menniskolifvet. . Främmande persaner ansågo konom vara kall, men han bar inom sig en skatt af ädel värme, som kom hans närmaste, hans hem och hans vänner till godo. Min mor sörjer honom ännu och nästan lika djupt som hon sörjer min far. Jag hoppas, att Fritz, om han får lefva, skall konma att likna honom. Valentin teg länge. BSlutligen frågade han, utan att se på henne: — Och ni har, gedan ni blef enka, icke velat lyssna till andra tillbud, hvarpå det utan tvifvel icke varit någon brist? — Nej, min vän, svarade hon lugnt, jag har ej kunnat fatta tycke för någon, och ett