Dagens Nyheter – 30 augusti 1873, sida 2

hviika de verkställde i väl tillslutna tält och utan vittnen, berömmas mycket. Det lägre folket vunno zigenarne dessutom genom gin anslående, än milda, än berusande, än upp sluppaa musik. I Ungern spela de ännu i dag dansmusik inom både de högre och lägre klasseraa, hvarvid deras föredrag utmärka sig genom verve och förträfflig takt, Såsom dansare, gycklara och konstberidare roa de den stora allmänheten. I Tyskland vände sig vid den tidea allt omkring kyrkan. Do listiga invan drarne föregåfvo sig derför vara fromma, från den heliga grafven kommande pilgrimer, hvilkat gjorde att da af kejsar Sigismund år 1423 erhöllo ett skyddsbref som berättigade dem att bosätta sig i det heliga tyska riket och ströfva omkring der. I alla länder, dit zigenarne kommo, påstodo de sig bekänna landets religion, men i djupet af sitt hjerta voro och äro de alltjemt hedningar, hvilka stå på ett af de lägsta trappstegen af religiös åskådning. Detro på den store guden i himlen, som framkallar blizt och åska, regn, snö, etorm och hagel. Men större än Gud, heligare än himlen är jorden, hvilken i all evighet har fannits till och sålunda ej behöft skapas. I denna verld äro zigenarne den store gudens utkorade folk. Ehuru de ej tro på ett evigt lit och en rättvis vedergällning efter döden, älska de likväl de sinas grafvar och nedlägga på dem, liksom kineserna, för att själarne må finna ro, offergåfvor, hvilka utgöras af matoch dryckesvaror och som sedermera, till de dödes ära, uppätas af stammens medlemmar. Hos zigenarne, liksom bland alla på odlingens trappa lågt stående folk, i synnerhet de asiatiska, intager qvinnan en underordnad ställning gentemot mannen. Men hos dessa nomader hvilar mannens företräde ej blott på fysiska utan äfven på religiösa grunder. Qvinnan anses nemligen af dem vara oren — dock icke såsom hos judarne och andra österländska folkslag — på vissa tider, utan alltid. Äfven den allra minsta beröriog med henne nedsmutsar mannen, hvilken också icke har något undseende för henne. Han är husbonden, hon lastdjuret! I följd af denna omständighet, ahsträngningarne under marscherna och de många förlossningar zigenerskorna måste genomgå under de ogynsammaste förhållanden vissna de i sin ungdom ofta; bildsköna qvinnorna, dessa för sina plastiska former så efcersökta statister, hastigt bort och blifva redan i den mognare åldern mumieliza, fula och skrynkliga. Liksom deras kroppsskönhet törsvinner med åren, så fly äfven de andliga behagen, det okonstlade väsendet och den intagande skälmaktigheten. De gamla qvinnorna äro afundsjuka, herrsklystna och hätska mot stammens yngre feminina medlemmar. Vid sidan af höfdingen åtvjuter bandets äldsta qvinna stort anseende och intet företages utan att man frågat henne till råds. Hon tror fullt och fast på sina spådomar, och hon och höfdingen ha-sig antörtrodd vården om bandets förmögenhet och moralitet. Zigenarnes äktenskap är engifte och dess helgd bevaras i de flesta fall okränkt i följd af mannens svartsjuka och qvinnans motvilja för män, som ei tillhöra hennes nation, men i synnerhet i följd af fruktan för de gifta männens hämd och höfdingens straff. Höfdingen beseglar det äkta förbundet derigenom att han gjuter vin öfver det för honom knäfallande brudparet, tömmer kruset tillsammans med de unga tu och sedan häftigt slungar upp det i luften. Iju flere skärfvor kruset splittras i sitt fall, desto större lycka och välsignelse i äktenskapet. Man gifter sig tidigt; ynglingarne vanligtvis vid 18 eller 20, flickorna vid 14 till 16 års ålder, För att få bröllopsoch faddergåfvor, och då dessutom utöfningen af den kristna kulten är blott ett gyckelspel för dessa menniskor, låta redan gifca zigenare, när bandet uppehåller sig i grannskapet af stora städer, en prest förrätta den heliga akten två eller tre gånger samt äfven döpa om deras barn. För dossa senare, med hvilka zigenaren är rikt välsignad och som gå alldeles nakna ända tills de uppnått sex år, är han ytterst svag. Hvarken fadern eller modern bestraffar dem för de fel eller oarter hvartill de göra sig skyldiga. Känslan af synd och skam är fullkom ligt främmande för föräldrarne och sålunda äfven för barnen. Zigenarne kunna underkasta sig de största försakelser och äro i allmänhet måttliga i braket af mat och dryck, men erbjudes dem ett tillfälle att genom stöld eller bedrägeri förskaffa sig bättre kost, isyonerhet tjäderfå, så försmå de den visst icke. Utan knot umbära da vin, öl och bränvin, om dessa drycker ej finnas att tillgå, men komma de öfver den Jjufvå nektarn, anlita de den flitigt utan jatt dock deraf berusa sig. Likaså röka, snusa och tugga de tobak med passion, när tillgång derpå er: bjudes dem, I annat fall nöja de sig med torkade körsbärs , törnroa och kålblad. Med ett ord — zigenaren är ett skogens vilda djur som i dsg, utan tanke på framtiden, fråssar i öfverflöd, i morgon utan knot lider brist på det nödvändigaste och svälter. Då zigenarne i tidernas lopp visat sig jemte sina goda sidor äfven ha många karakterslyton, isynnerhet snikenhet, tjutaktighet, feghet, opålitlighet, illmarighet och grymhet, samt derigenom tillfoga invånarne i dö länder der de ströfval omkring stor skada, förföljas de ofta af myndigheterna och narsoner de föra.