Dagens Nyheter – 26 augusti 1873, sida 1

gom ofelbar förklara den tydning, som för den ena eller den andra förefaller gynnsammastt. Härpå kan germälas att det möter ingen svårighet att tillämpa traktater, när man tillåter den, med hvilken tvist uppkommit, att diktera beslutet. Danska Dagbladet, som är högst belåtet med hvad som tillvunnits Danmark, beklagar sig icke desto mindre öfver underhandlingarnes långvarighet uti följande ordalag: Det afgörande, som nu träffats, skulle visserligen med litet större kraft från (danska) regeringens sida kunnat ernäs för länge sedan. Så stora anspråk har man i Danmark. När dess regering tillvinner danska undersåter sanktion å en påtaglig fördel, då klagar man öfver att det ej gått fort nog. Man gör danska regeringen orätt, ty den insåg nog att den enligt traktaten hade orätt och att det som nu vunnits endast stod att erhålla genom en viss seghet, som svenska regeringens ledamöter sakna uti alla andra frågor än dem som angå byråkratien. P.-T. har ur danska Folkethingets protokoller anfört något som liknade ett anfall få danska regeringen för slapphet. Det är visst mycket behjertansvärdt, men ingalunda borde häruti kunna sökas ett motiv för svenska regeringen att ådagalägga slapphet. P.-T. har ej gifvit sina läsare del af det ärliga yttrandet i Folkethinget, hvarigenom öppet förklarades att lotsningen i Sundet, ehuru öfvervakad af danska regeringen, befann sig i ett för sjöfarten högst otillfredsställande skick. Det var detta förhållande, com skulle eafbjelpas och som aldrig kan afbjelpas genom någonting annat än täflan. Nu har, redan Drogden, ifrån att enligt 1857 års traktat vara ett internationelt farvatten, af svensk-norska regeringen blifvit erkänd såzom uteslutande danskt farvatten, det blifvit förbjudet att anlita svenska lotsar såframt danska finnas atttillgås. Detta kunde hafva gått an, ifall det hade stannat vid denna bestämmelse. Men i fortsättningen heter det: XNär detta icke är händelsen (å. v. s. när dansk lots icke finnes att tillgå) kunna svenskar åtega sig lotsning äfven i Drogden under de betingelser, som danska lotsförordningen innebållerX, det vill säga intilldess dansk lots kommer om bord på fartyget, som hela tiden är skyldigt hafva lotsflagg uppe. Tänk hvilket tillmötesgående, hvilken grannlagenhet emot ett grannfolk och hvilket intresse för sjöfarten! När de genom privilegier sömnaktigvordne danske lotsarne icke i rättan tid möta fartyget, men detta blir bättre betjenadt af en påpassligare svensk lots och af honom inlotsadt i sjelfva Drogden, då skall det tillåtas dansk lots att stiga ombord, lotsa den återstående, möjligen kortare delen af vägen, uppbära fulla lotspenningar, afbysa.den svenska lotgen och gifva honom en drickspenning, som danska lotsförordningen bestämmer till ett par daler. Vi förmoda att, om svensk lots lotsar genom hela Drogden, ban då blir ansedd tvungen lemna lotspengarne när han afstiger i dansk lotebåt. Han får ej afstiga i svensk lotsbåt. Hvilken brist på rättsinne, hvilken ringa månhet om grannsämjan ligga ej i dessa bestämmelser, som ingen regering, mån om sitt lands anseende, borde tåla! Af samma beskaffenhet är bestämmelsen att svenska lotsar -hafva nådig tillåtelse att lotsa till Köpenhamns yttre