Dagens Nyheter – 26 augusti 1873, sida 1

(borde stå yttersto, ty den är duktigt villskuren) redd, men der ej få nedstiga i svensk lotsbåt för att återvända hem. Det skall väl bli ett nytt litet näringsfång4 för de danska lotsbåtarne att från fartygen afhemta svenska lotsar. Dessa kunna då kanske underkastas förhör och erhålla varningar att icke vidare lotsa till Köpenhamnps yttre redd, hvilken bestämmelse ej bör få komma i bruk. Det synes nog af hela förhandlingen att våra vederbörande saknat au kännedom om gjöväsendet. Eljest hade man nog förstått hvad art, I innefattade: Att konungen af Danmark förbundit sig stt icke längre uppbära några tullumgälder, läst-, fyreller båkafgifter eller afgifter för sjömärkens underhåll eller andra umgälder af hvad slag de vara måX. När här tydligen säges att Danmark tagit och fått betaldt för sjömärkens underhåll i dessa farvatten för all framtid och i art. II: att Sdet alltid skall stå sjökaptener fritt att anlita lotsväsendet eller ickeX, så är gentemot dessa tydliga bestämmelser det af P.-T. anförda: att Slotsafgifterna skola vara måttligaX en obestämd fras, ett så litet kryphål att det verkligen påminner om försöket att föra en kamel genom ett nålsöga, P.-.T. framhåller den bestämmelsen i Deklarationen att båda ländernas lotsar skola, i hvarje fall, i omförmälda farvatten åtnjuta samma rätt som den mest gynhade nations. Kors så vackert! Hvilket utmärkt drag af danskt tillmötesgående! Som en hvar kan finna, lärer det icke inträffa att någon af stormakternas undersåter kommer att upprätta lotsstationer i Öresund, men om en sådan lycklig händelse inträffar, då skulle det vinnas som afsågs med den norska Handelsog Söfarts-Tidendes vänliga förslag, så lydande: Vi veta ej om i svensk leg något hinder finnes för förverkligandet af nedanstående förslag, annars vore mås hända den enklaste lösningen af frågan den, att svenska lotssällskapet öfvergick att blifva ett tyskt bolag och att dess lotskuttrar förde tysk flagg. I sådant fall teide den riktiga tydningen snart göra sig sjelf, utan vidare utgifter och obehagligheter, vare sig för danska marinen eller för svenska staten. Som utgången visar har vår norska kollega riktigt bedömt situationen. Uti vårt blad för den 18 dennes uttalade vi den mening, att tvisten borde slitas genom samtliga sjömakternas yttrande och attriksdagen bör påyrka detta. P.-T. för den 20 dennes antyder att ett dylikt förslag varit på tal, men förklarar att Shurudan utgången än blifvit, skulle ett sådant pårallande af nära nog samtliga sjömakternas sammankomst för slitande af en meningsskiljaktighet (!) mellan Sverige och Danmark i en fråga såsom denna, hvilken ej lärer kunna tillskrifvas någon politisk vigt, säkerligen lika ogerna setts af de båda rikenas regeringar som af de båda folken4, Härvid erinras att frågan är af politisk vigt, såvida traktaters helgd får tillskrifvas någon betydelse. — Att en sådan lösning ogerna motses af båda rikenas regeringar kunna vi föreställa oss, ty den danska regeriogen kan icke vinna saken genom annat än den svenska diplomatiens grande misire. Emellertid skulle svenska riksdagen nedsätta mitt anseende, om den gaf Göteborgs-Posten rätt i att Slots. frågan ändtligen blifvit skaffad ur verlden genom en s. k. deklaration ! EE Ar SES