Dagens Nyheter – 26 augusti 1873, sida 1

och bata den ena dårskapen med tillbjelp af en annan. Kanske har han rätt, och då man visat, att man icke sjelf är i stånd till att inrätta sitt lif förnuftigt, så får man väl helt beskedligt och med tacksamhet finna sig vid att en god vän tager ens affärer om hand. Emellertid förefaller det mig, som skulle bjelpen nu komma för sent. — För sent? Låtom oss räkna eftar. Det är fjorton år sedan vi sist sågo hvarandra. Såvida ni då ej gjorde er yngre än ni var, har ni ju ännu knappast hunnit fill den ålder, som man brukar kalla den bästa. — Jag göra mig yngre? Gode Gud, motsatsen skulle ju snarare ha legat i mitt intresse! Men ack, hvad är det icke ni påminner mig om, Eugenie! — Jceh är er brud ung, vacker, älskvärd? inföll hon hastigt. Jag frågar härom, eftersom ni har gifvit en vän fullmakt att råda öfver ert hjerta; i dylika saker pläga vännerna nemligen icke alltid vara att lita på. — Ni gör vår förträfflige värd orätt, svarade han leende. Han har i tredubbelt mått tillfredsställt alla billiga anspråk. — I tredubbelt mått. — Jag menar att han anvisat mig icke mindre än tre olika exemplar, mellan hvilka det lär bli mycket svårt för mig stackare att välja, efter hvad jag redan hört. — Och äro också alla tre dödligt förälskade i er? Det vore sannerligen en dubbel olycka. ä