Posttidningen för den 20 dennes innehöl! en artikel, hvilken torde få anses för de utlofvadeofficiella upplysningarne om motiverna till den bekanta 4DeklarationenX angående lotsningen i Sundet. Som vid slutet af nämda uppsats utlofvades fortsättning, ha vi iakttagit en åhörares pligtskyldiga tystnad. Men då flera dagar förflutit sedan artikeln var synlig, torde någon fortsättning deraf ej vara att förvänta. Det af P.-T. anförda är också tillräckligt såsom försök att urskulda den svenska och prisa den danska regeringen. Emellertid torde den uppgiften ej sakna intresse, att svenska regeringen verkligen påyrkat att 1857 års traktat måste anses hafva afsett införandet af fullkomlig lotsfrihet i Sundet. Det är ju glädjande för os8 att erfara att regeringen haft samma uppfattning som hela svenska presser, med undantag af de inflytelserika organerna Posttidningen och Göteborgs-Posten. Längre fram i artikeln förekommer: Visserligen har Kongl. Maj:ts regering fasthållit och förfäktat denna åsigt under fullt ett års tid, men i hvad lotsningsrätten beträffar har Danmark ständigt vägrat att densamma biträdat. Om det vore någon tillfredsställelse att få rätt i ledsamma förutsägelser, så skulle vi härvidlag åberopa att vi för flera veckor sedan förutsagt att, ifall danskarne hålla i sig, så faller nog svenska regerivgen till föga. När den till stöd för sin riktiga åsigt åberopat art. I och art, II mom, 3 uti 1857 års traktat, har sådant blifvit bemött med den invändningen att konungen af Danmark förbundit sig vaka öfver lotsväsendet i Kattegat, Sundet och Belterna4, Det synes likväl aldrig fallit vår regering in att söga danskarne rent ut att de icke vakat öfver lotsväsendet, utan att det blifvit ansedt såsom näringsfång åt ett skrå och att det var detta, som skulle skyddas. Det hade förmodligen varit oartigt att till Sen så vänskapligt sinnad stat som DanmarkX uttala rena sanningen. P.-T. söger: Det möter ingen svårighet att i tidningsartiklar tolka traktater och så