Dagens Nyheter – 16 augusti 1873, sida 2

vi Småprat. t Äke dä gudomligt! 3, I utropade vår gudomlige Bellman en gång Han hade skäl till ett sådant utrop, deron äro vi öfvertygade; men vi stockholmare vi som nu lefva midt i den döda säsongen vi kunna nu med större skäl än sjelfva vår Anakreon utropa: Ake dä gudomligt! Ty det lär väl ej vara någon obekart, att gudomligheter stigit ned till oss liksom i mytens tider och här bland oss alla som lågo i sommarsömn åstadkommit en storartad uppståndelse. Carlotta Patti, diva, gudinnan, hvad säges om hennes upphöjande i gudomligt stånd? Vi fråga endast: är hon ej gudomlig? Derpå svaras ett ja, och saken är afgjord. Gudomligheterna nedstiga alltid på anspråkslösa ställen, när de besöka jorden; Zevs steg ned i en herdekoja och Carlotta Patti steg ned — på Mindre teatern. Der står hon zu, mer än en Juno till gestalt och med hela Olympens musik på sin tunga. Hon är hänförande, hon är öfverväldigande, hon nästan förskräcker oss med sina toner den ena stunden och vaggar oss liksom på hvita moln till. sömns den andra. För denna sångerska är ingönting omöjligt; hennes skala är en Jakobsstege, på hvilken man ser början men ej slutet. Än tycker man sig höra en sångfågel qvittra som mildast, än är det som åskan sloge ned. Det är någonting af vårmorgonens jubel och jordbäfning i denna stämma. Och publiken? Den är i sjunde himmelen, men arbetar icke desto mindre i sitt anletes svett — med handklappningar. Ty idenna sjunde himmel är det förfärligt varmt alldeles som det vore på ett motsatt ställe. På parkett är det dock något menskligt, men till amfiteatern lär man kunna komma rå och få gå kokt hem, Men hvem tänker på detta, när man är idel öra; man är het, nåväl, man är i solen och derför begagnas solfjädrar. Pattis toner rycka oss långt ofvanför Mindre teaterns låga tak till, jag vet ej hvad för slags nejder af ljus och jubel, af dans och grönska, af skratt och upptåg, af storm och strid. Det är först sedan allt är slut man märker att man utom badet i tonernas ström äfven tagit ett annat, mot hvilket ett ryskt ångbad är intet. Det är ju sanning att konungar äro af Gudi och att således alla mel Guds nåde4 regenter äro gudomligheter? Nåväl, då kan man ock räkna ankomsten af vår älskade konung och kronprinsens af Preussen besök härstädes såsom gudomligheters nedstigande till 088. Att den senare, den store fältherren, åtminstone är damernas gud, det ha vi med egna öron hört. — Hvad han är gudomligt skön ! hviskade en dam med blå smäktande ögon, i detsamma kronprinsen steg ned på perrongen. — Som krigsguden Mars, svarade en annan, hvilken mera liknade en amason. — Och hvad han ser god ut, smålog en tredje. Hur tiden förändrar! I augusti 1870, hvad sade damerna då? M Vår hemkomne konung sedan, säkert har han baft gudomligt roligt! Och vi, som alltid trodde att han hade fåren på den högra silan och getterna på den venstra; men efter len festliga Eriksgatan genom Norge måste ri tystlåtna svenskar vara getter och norrmännen — får; men det är ju ändå samma lägt! Att tala om dessa gulomligheter och oj sla om deras erkeenglar, vore väl Opasande. Huru de förblinda oss med sin prakt, uru vi nedböjas vid deras uppträdande! tuld och silfver, grönt och blått — himmel ch jord på en gång — det är som englar land silfveroch guldskyar! Huru stjerlorna glänsa från de himmelskes bröst! latt och dag ha trädt i deras tjenst ; månken vid den djupa helsningen och solsken å det leende anletet! Ja, visserligen äro 9 erkeenglar; åtminstone äro serafimeriddarne — serafer. — om me ee OO fPe mk ORK