Dagens Nyheter – 13 augusti 1873, sida 2

RATTEG.och POLISNYHETER. RÅDHUSRÄTTEN. Osedlighetsmål. För slutna dörrar behandlas för närvarande inför rådhusrättens tredje afdelning ett mål, för hvilket vi anse oss böra offentligen redogöra, emedan det på ett mycket betydelsefullt sätt framvisar en af vårt samhälles mörkaste nattsidor; prostitutio nen, men först och främst koppleriets förfärliga och afskyvärda verksamhet i det mörka, Vi hafva derför förskaffat oss de redan tillgängliga handlingarna i målet för att ur dessa göra de utdrag — som kunna göras. Sedan ett par år tillbaka ha tvenne cigarr bodar, den ena i huset nr 6 och den andra i huset nr 40 Stora Glasbruksgatan, visat sig vara osedlighetens förklarade hufvudnästen. Oväsen, skrål och slagsmål ha der hört till ordningen för dagen och ordningen för natten, såväl inne i nästenå som utanför på gatan. Grannarnes ro stördes ideligen och det var verklig lifsfara alltsomoftast att passera den gatan. Hela grannskapet vände sig upprepade gångor med sina klagomål till vice värden för huset nr 6, K. R. Hörner, kassör hos firman H. L. Broman (huset eges af C. E. Stenbergs arfvingar i Norrtelje), dock utan att hos honom vinna ringaste tillmötesgående. Restauratören C. E, Olsson eger huset nr 40. Nästena, hvilka båda innehafvas af en f. d. snickeriarbetare Johanneg Svensson, ha blitvit ju längre, desto värre, Oväsendat kunde dock ej undgå polisens uppmärksamhet, hvarför denne Joh, Svensson blef, jomte sina verktyg, åtskilliga gånger inkallad till poliskammaren för att varnas. Målet blef dock slutligen rågadt och den 19 sistlidne juli häktades 3vensson för koppleri. Efter ett förberedande förhör inför poliskammaren öfverlemnade denna målet att behandlas af rådhusrätten. Vid första ränsakningen derstädes den 29 sistlidae juli, bestred Svensson till alla delar de mot honom gjorda anklagelserna. Han hade visserligen uthyrt cigarrboden i huset nr 40 och haft några qvinliga biträden i huset nr 6 Stora Glasbruksgatan, samt uthyrt rum på andra ställen till frantimmer, hvilkas födkrok han ej atvetat; men något sedlighetsbrott visste han sig ej vara skyldig till. Målet blef då, på åklagarens yrkande och anhällan att få inkalla vittnen, uppskjutet till tisdagen den 5 dennes, då Svensson, fortfarande häktad, inställdes, Såsom hans rätte gångsbiträde anmälde sig skrifvaren J. F. Jansson. Att såsom vittnen i målet höras voro inkallade : ogifta Klara Charlotta Eriksson, Augusta Mathilda Teresia Vestman, Lo visa Mathilda Strömberg, Margareta Charlotta Flodin och Eugenia Alexandra Rohdin, alla prostituerade qvinnor, hvilka innebott i Svens. sons lägenheter — samt kakelughsmakeriarbataren Adolf Häbinnettes hustru, Anna Katarina, född Ekstam, hvilken förhyrt lägenheten nr 40 Stora Glasbruksgatan. Till en början ingaf nu Svensson genom sitt biträde ett skriftligt anförande, hvilket bland andra saker innehöll den: att då polisen tolererar liderliga qvinnor, men ej gifver dem bostad, det alldelos icke är något brott att skaffa dem tak öfver hufvudet; de skullo annars af polisen häktas såsom uteliggare. För öfrigt bestred Svensson, liksom vid förra räts tegångstillfället, att han i ringaste grad varit brottslig och yrkade att genast på fri fot försättas. G Till svar härå inlemnade allmänna åklagaren först ett utdrag ur poliskammäårens diarium, hvaraf framgick att Svensson nedanskrifne dagar blifvit inkallad till poliskammaren för. att han hos sig inhyst liderliga qvinnor: den 15 november 1869, då han varnades; den 29 samma månad och år, då målet lemnades på anmälans beroende; den 20 augusti 1870, då Svensson ånyo varnades, samt den 21 novem. ber 1872, då Svensson erhöll föreläggande att inom 8 dagar förskaffa sig laga försvar vid ätventyr att eljest varda dömd till allmänt arbete; och anhöll åklagaren derefter att vittnena måtte få aflägga vittneseden, Svenssons biträde ville nu jäfva vittnena på den grund, att deras uppträdande såsom vitt nen skulle kunna ådraga dem sjelfva ett straff från och med fängelse i högst 6 månader eller straffarbete i högst 2 år! Med undantag af ogifta Flodin, som tillkännagaf att hon 1869 blifvit för stöld dömd till 6 månaders fängelse och 5 års förlust af medborgerligt förtroeåde, och som derför ansågs jäfvig, tillätos de öfriga att vittna. At deras vittnesmål göra vi nu en kort resumö. hvilken nå samma gång är en kort sBå