Dagens Nyheter – 12 augusti 1873, sida 1

Enligt hvad våra läsare redan-känna och ytterligare kunna inhemta af detta blads notisafilelning, är konungens resa i Norge — en lång resa från fest till fest — nu slutad. Norska folket har under denna tid lefvat, så att säga, i ett ordentligt kungligt festrus, och de norska tidningarne ha till och med nödgats utgifva bihang för att kunna bereda rum för de oändliga festbeskrifningarne. Alltifrån Nordkap till Kristianiafjorden ha Norges kust, Norges dalar, ja, äfven Norges fjellar genljudit af hurrarop, välkomsttal, glasens klang i festliga gillen och smattrande fanfarer, och folket här skockvis lemnat sina dagliga sysselsättningar och i dagslånga resor dragit till kungsvägen för att få se kungön, en sällsam syn åtminstone i nordliga Norge. Det ligger i sakens natur att en sådan resa måste innebära större betydelse än vanliga resor; det beror nu på i hvad syfte den företages och hvad slags framtidsskörd man af det festliga sädet vill uppskära. Det har naturligtvis ej saknats fjeskande röster, der naturligtvis lika litet som på andra häll, hvilka i det nu i Norge höjda festjublet velat se liksom en bekräftelse på, att en-rojalismens guldålder med Oscar II:s Eriksgata genom landet blifvit grundlagd. Utan att tro det konungen i uppskattningen af de rökoffer, som egnats honom, gått så långt, är det dock ej annat än en eftergift åt fak tiska förhållanden om man erkänner, att det ur konungamaktens synpuakt var en mycket klok politik som utstakade denna resa genom de förenade rikena, en resa, som berör eller snuddar nära förbi många ortintressen. Den festliga prägeln af resan gör ingalunda den derunder liggande afsigtens halt inindre all. varlig och beaktansvärd, Snarare tvärtom! Att man dock i Norge, der de politiska ) förhållandena hafva så många jemförelsepunkter med våra egna, icke allmänt varit fattad af blind förtjusning, såsom mången haft sin hjertans fröjd af att låta påskina; icke i glansen af yrande fester kastat bort alla minnen från det ;framfarna. lika litet som alla framtidstankar; och icke i de höjda hurraropen gifvit ett slags bekräftelse på, att man ej vill göra något annat än upphöja hurrarop: det har man här och der sett och hört antydningar om, hvilka ej kunnat missförstås. Man har endast Sgifvit kejsaren hvad kejsaren tillhör. Men på samma gång har man ej stuckit under stolen med, att man haft ögat öppet äfven för andra heliga intressen, och man har till och med midt i sjelfva festglädjen, midt i den varma hvirfvelnaf nådiga och Sunderdåniga festtal, hört tunga allvarsord falla om t. ex. statsrådet Stangs utnämning till ministerpresident eller statsminister — samme hr Stang, hvilkens regeringssystem mot sig upprest den nu kompakta storthingsmajoriteten och af densamma betraktas med allt annat än förtroendefulla blickar! Ett som vi tro temligen troget uttryck af nuvarande stämningen bos det tänkande Norge, som icke blindt hängifvit sig åt regeringsoch tjenstemannapartiet, ha vi funnit i Kristiania Dagblad för i lördags, dagen innar konungen lemnade Kristiania, och det förringar ingalunda betydelsen af denna uppsats att den stått i en tidning, som är storthingsmajoritetens organ. ONDE BD SEO ST SUSIE RSS LING SE ER Rs TS SR AE SRS VE