Dagens Nyheter – 12 augusti 1873, sida 1

-— Vv -— — Jag vill förskrifva min salighet åt er, yttrade Conrad. Den gamla vände sig plötsligt om och genmälde: — Jag vill först sehandpenningen, innan jag tror dig. Sådana sällar som du äro-nog färdiga att sälja sin salighet, men de kunna icke besluta sig för att gifva ut en enda thaler. Händelsevis hade: Conrad en thaler i fickan, hvilken han nu gaf den gamla. En rysnirg genomfor alla hans lemmar, då han vidrörde hennes fuktiga hand och tillika blickade in i hennes rinnande ögon. Han visste nu, att kontraktet var afsluvadt, men han erfor dock ingen rädsla, då han ytterligare försäkrade, att han ej fruktade djefvulen. — Hvad skall jag göra? frågade han med hes röst. — Egentligen borde jag icke säga dig det, yttrade den gamla, i det hon stoppade milfvermyntet i sin ficka. Bertha har icke för. tjent, att jag skaffar henne en så bra man. Då hon ännu var en helt liten orm och bodde i min närhet, gäckades hon alltid med mig samt följde mig i hälarne och kallade mig 4hexaX, Dessutom betalade hon mig sista gången uselt... Men för allt detta kan du ju gifva mig ersättniog, och för resten — hvad gör man icke för att behaga en så vacker gosse? — Ja, om jag blott vore vacker, sade Con