Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 1

a Wage ER lyckliggjord på hans bekostnad, emedan det i sjelfva verket endast var hennes vankelmodiga, trolösa hjertea, som förrådt honom. .Också tyckte han sig böra så föranstalta att-detta hjerta skulle för alltid upphöra att slå och hans eget dymedelst finna ro. Försänkt i sådana tankar kommer han fram till ån; han sätter sig på den tvärbranta brädden under de susande poplarhe och stirrar på vattnet, som brusar under hans: fötter. Han hade föregående höst sjelf varit behjelplig vid åns uppmuddring, så att hån visste att densamma här var tio 3 tolf fot djup. Den som band en sten om sin hals-och störtade sig utför denna brant, kunde hoppas länge få ligga i fred på den tysta bottnen; och detta var väl det enklaste medlet för honom till att för egen del komma i ro. Nej, nej, han skulle icke finna någon ro i sin våta graf — ioke ens kroppen, som man ändå förr eller sednsare skulle finna; för att nu ej tela om själen, hvilken, såsom presten säger i kyrkan, icke kan dö. Och en sådan själ kan icke mera tillsluta ögonen och somna från sin pina, utan måste alltid vaka, dag och natt och natt och dug, och ingen vägg och ingen dörr kan hålla den utestängd — den skall alltid varå hos henne. och se hennes trolöshet, uten att kunna utsträcka sin hard för att omfatta hennes hvita hals och strypa henne. ; Och för andra gången dödade han henne i