Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 1

figgarpåsen, och till och med: hundarne ha alltid respekterat oss. Hvad nu. din skyddsling angår, så är det blott alltför naturligt, att han ej liknar andra menniskor. Han är väl kanske icke elak af naturen, men sedan man i tio långa år förorättat och ehikanerat honom, har en hård skorpa bildat. sig kring hats känsliga bjerta; och nu komma vi och mena, att ett sådant förorättadt och chikaneradt bjerta skall klappa. alldeles lika som vårt. Du förundrar dig öfver, att han icke vill afstå från flickan, ehuru hon uppönbarligen är honom otrogen. Men betänk nu blott följande förhållande: karlen har — vare sig i följd af en naiv vördnad för tidigt inhemtåde lärdomar eller ock emedan han eger ett mer eller mindre klart rättsmedvetande — i allt sitt elände, under de tusentals frestelser af hvilka han oupphörligt varit ansatt, städse respekterat sin nästas egendom. Han vet hvad det vill säga att försaka; han vill nu också gerna erfara, hvad det vill säga att ega och besitta. Han tror sig redan vara det med så mycken längtan eftersträfvade målet nära, han tror Big våga kalla flickan: sin. Men då skall hon också vara hans, trots himmel och helvete. Han släpper henne icke, derom vill jag slå hvad med hvem som helst. Och hvad vidare trolösheten beträffar, så ha dessa menniskor sina egna begrepp derom. Hvad som bland oss nödvändigt skulle föranleda en skiljsmessa för alltid, det blir inom deras krets