Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 1

SRA , Te VN REKA OR SENAeESTAEESOeSE RER ROeOA Dödlighetsförhållanden i Stockholm år 1871. I början af detta år utgafs liksom föregående år af första stadsläkaren i Stockholm, dr C. G. Grähs, en Statistisk öfversigt af dödsorsakerna i Stockholm, denna gång för 1871. På samma gång vi härmed vilja fästå våra läsares uppmärksamhet på denna synnerligen lärorika framställning, vilja vi meddela några utdrag och sammanställningar ur densamma, förvissade om att de måste intressera. Ty det är så med all statistik, att hon har en rent praktisk betydelse, för såvidt som hon, än varnande, än uppmuntrande, lemnar en bild af närmare eller fjermare tiders faktiskt gifna förhållahkden, och i synnerlig måtto är detta en egenskap hos den gren af henne, som behandlar dödlighetsorsakerna. Af dennä gren är mycket att lära: mycket för läkarevetenskapen, mycket för kommunalmannen, mycket för den enskilde. Säger hon än icke alltid: här ligger orsaken här felet, så ger hon åtminstone alltid en aaotydan derom, och dylika fingervisningar äro att beakta. För att hon skall bli allt hvad hon kan vara, är det dock nödvändigt att hon blir tillförlitlig och tillräckligt omfattande och innehållsrik. Doktor Grähs sjelf klagar i företalet till sin redogörelse för 1871 öfver brister i sistnämda hänseende, då han säger att Smed de svårigheter, som härstädes ha mött i och för dödsattesternas uppsamlande och tillgodogörande, har det ännu icke varit möjligt att tillvägabringa bättre resultat. Sammänställer man med detta yttrande ett uttalånde, som finnes i dr Grähs öfversigt af dödsorsakernå i Stockholm för 1870, så kommer man till en ganska ledsam förmodan. Det säges nemligen der, att en tillförlitlig statistik betingas af tvenne vilkor; 1:o dödsattesternas noggranna och ,fullständiga affattande (af läkaren) i öfverensstämmelse med det lagligen abbefallda formuläret, och 2:0 dessa attesters ordentliga hopsamlande och aflemnande (äf presterskapet) till respektive sandhetsnämd. Oundvikligen framställer sig nu här den förmodan, att såken tyvärr icke från ettdera, eller kanske båda, i nyss anförda punkter omnämda håll mötts med det intresse och den uppmärksamhet, som är nödvändig. I sgkens eget intretse, och i allmänhetens, måste vi beklaga att så icke varit förhållandet, beklaga. förekorästen af en från sådana häll så oväntad likgiltighet. Men må vipå samma gång kunna hoppas, att ett kommånde års redogörelse icke må behöfva innehålla någon mot nämda vederbörande riktad anmärkning öfver brist på tillmötesgående och intresse.I dennaförhoppning och med denna indirekta uppmaning öfvergå vi nu till anförandet af några ur det omnämda intressanta arbetet hemtade sifferuppgifter. Stockholm egde 1871 enligt mantal:längderna 137,052 invånare. Antalet dödsfall gamma år utgjorde 4,140, eller i procent af folkmängden 3,02. På 1,000 personer dogo således 30,2, eller, ännu närmare bestämdt, 30,21, en siffra, som utvisar en obetydlig förbättring mot de båda föregående årens, men en försämrivg jemförd med dem för 1867 och 68, då antelet döda på hvart tusental personer uppgick till något öfver 27. Man torde här fråga om denna dödlighetsprocent är stor eller liten jemförd med förhållandena inom andra Europas större städer, eller med andra ord, är Stockholm en af Europas sundåre eller osundare städer? Tyvärr måste svaret utfalla synnerligt nedslående, Vi vilja anföra några siffror. Vi sakna visserligen för tillfället nyare källor hvad de större städerna utomlands beträffar; men man har alldeles icke skäl att antaga, att tillståndet i dem försämrats mot hvad det förr varit. Nåväl! På 1840och början af 50-talet, för hvilken tidpunkt vi ega officiela källor att tillgå, var dödligheten i Köpenhamn, Wien och Minchen, näst Stockholm Europas osundaste hufvudstäder, 30 på