Dagens Nyheter – 11 augusti 1873, sida 1

— 60 — som ibland hade makt öfver honom; blickade nu fram ur de gnistradde ögonen. — Detta är icke kärlek, ropade jeg förfärad; det: är idel stolthet och fåfänga, det är oförstånd och vanvett! Om ni icke vill taga reson, skall jag ställa mig på Berthas sida och bringa henne i säkerhet, på det ni ej må kunnå göra henne något ondt. Han såg på mig med. en vild och trotsig blick; Jak var riktigt förargad, vände honom ryggen och begaf mig till vagnen, som stod förspänd utanför byggningen. Han följde efter mig och, då jag redan satt i åkdonet, fattade han; i. det ögonblick hästarne begynte röra sig, en flik af min klädning i. w tryckte derpå en vördnadsfull kyss. — Jag blir aldrig rätt klik på denna menmiska; tänkte jag för mig sjelf. Detsamma sade jag en timme sednare till min onkel. Den gamle herrn skakade på hufvudet och svarade: — Det har jag också sagt hundra, ja tugem gånger i dylika fall. Det händer så ofta, att vi ej begripa dessa menniskor, emedan deras handlingar ej sällan framgå af ett själstillstånd, en stäörmniag, hvari vi sjelfva aldrig befunnit oms, och som vi derför på intet vis kunna fatta. Icke kan du väl vetå hvad som försiggår i tiggarens själ, då han träder in gönom din port och motteges med morrande af din Pluto. Och ej heller jag vet det. Vi bada ha aldrig någonsin gått omkring med