Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

a ne, Efter det vi i ett föregående nummer redogjort för några af danskar uttalade åsigter om lotsningen i Öresund, skola vi i dag upptaga till bemötande några satser, dem en svensk, som likväl i denna fråga är långt mera dansk än danskarne sjelfva, låtit komma till offentligheten. Tidningen Upsala-Posten her nemligen meddelat en uppsats, signerad tE—n4, och uppgifvit att författaren vore Sen erfaren jurist4. Vi hafva icke rum för den Serfarnes utlåtande, hvars reproducerande af oss också torde kunna anses så mycket mindre behöfligt, gom redan en annan hufvudstadstidning, Aftonbladet, derför öppnat sina spalter och på samma gång äfven visat ohbållbarheten af den erfarne juristens bevisning. Men vi skola dock, som gagdt, egna en stunds uppmärksamhet åt artikeln i UpsalaPosten. Författaren börjar med att varmt erinra om att vi sedan lång tid tillbaka ingått ett vid många tillfällen högtidligen besvuret fostbrödralag. I den saken ha vi redan sagt vår meniog, Uti gemaken och de glada samqvämen hafva danskarne utöfvat all den artighet, man af bildade grannar kan begära. Vår byråkrati hafva de smekt, och det är för resten ganska naturligt att denna å sin sida skall känna sig hänryckt af denna hjertlighet, som ter sig så vackert mot den praktfalla bakgrunden af de danska anordningarne med åtta eller nio rangklasser! De skånska baronernpa äro, som man vet, liksom barn i huset vid danska hofvet. Men oberoende af allt detta, som är dansk politik, bafva på ogrumlade känslor och utan biafsigter knutits många vänskapsförbindelser mellån Nordens ungdom. Dessa hafva utan tvifvel varit uppriktiga; men man kan icke begära att unge män skola genomskåda kabinettspolitiken; och deras enskilda förhållander och känslor böra derför icke heller åberopas uti en allvarlig tvistefråga, Blifva de, som ingått sådana ungdomens fostbrödralag, påkallade att yttra sig, skall helt visst ingen ung svensk visa sig hafva så uppfattat de förbindelser, han möjligen ingått, att det skulle vara danskarne medgifvet att för snikenhets skull ånyo tillvälla sig herrerätten i Öresund, för hvars afstående de år 1857 erhöllo en lösepenning af mer än 30 millioner rdr. Hr SE—n anför: men det åligger ju Danmark såsom en ovilkorlig skyldighet att vaka öfver lotsväsendet i Öresund; en punkt, som utan tvifvel influtit i traktaten, mindre för att derigenom bereda Danmark en in-, komstkälla, än för att derigenom gagna sjöfartenX4. Det är likväl obestridligt, att på alla vägar är täflan gagneligare än monopol. Skulle det lyckas någon framdeles blifvande regering i Sverige att göra Sveriges rätt gällande, och täflan derigenom kunde tillåtas uppkomma mellan svenska och danska lotsar i det internationella farvattnet Öresund, blir sjöfarten vida bättre betjenad, än den har varit under den tid, danskerno monopoliserat lotsningen derstädes.. Danska tidningen Fedrelandet är uppriktigare än den erfarne juristen, ty den förklarar högtidligen, att Sdanska regeringen bör skydda de danska lotsarnes näringsfång. Der förklaras lotsningen i Sundet vara danskt monopol, och ehuru detta, enligt vår öfverty