Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

-6 UCU ske ni lidit någon allvarsammare skade? Jag skall banna er sedan. Visa mig först ert sår! —Det är icke alls farligt, kapten, svarade Sforzi, i hvilkens ögon tvänne stora tårar blänkte, i — Ah! är det endast själslidande ni har, då blir jag genast betydligt lugnafe; min käre Raoul. Men var nu så god och låt varna ef af denna händelse. Om ni lägger lexan riktigt på minnet, hoppas jag, vi skall ha för alltid mistat lusteh att smeka tigrar... Jaså! Ni faller på knä bredvid markisen och gör er lika mycket besvär med att återgifva honom sansen, som vore han en ung, vacker qvinval... Han är bestämdt icke riktigt klok, denne Raoul, tillade han liksom för sig sjelf. Guds död! Om fru de Maurevert, min högt aktade moder, skänkt mig en sådan broder, skulle jag för längesedan ha vridit nacken af honom! Jag skulle nästan vilja slå vad om att Sforzi fortfarande tänker förlåta denne gemene skurk. Mondieu! — det vore i sanning alltför galet! Må Lucifer dansa en infernalisk galopp med mig, om jag tillåter Raoul att vanära sig sjelf genom en så föraktlig svaghet! När markisen återvann medvetandet, var Raoul den första person, som hans blick mötte. Den unge mannen höll honom i sina armar. — Tillbaka, bastard! Försvinn! ropade slottsherrn. Då ni vidrör mig, fylles min själ af fasa. Tillbaka, säger jag!