Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

nu kan göra det utan ringaste fara för er egen säkerhet. — Min herre, svarade Raoul saktmodigt, ni har i hög grad misstagit er om min afsigt. — Upphör en gång med detta eviga hyckleri!l utropade markisen. Det tjenar till intet, att ni fortfar att bära denna ädelmodets mask, hvarunder ni förgäfves söker dölja ert hat. Jag upprepar, att jag fullkomligt inser motivet för er påhelsning. — Broder! — Broder!... Om någon slägtskap mellan oss förefinnes, ärorike chevalier, så kommer det sig väl deraf att min far, markisen, vid något tillfälle då han druckit mera vin än vanligt behagat kasta sin blick på någon fager bondjänta, Låt mig slippa höra era sublima vältalighetsprof; det har alltid varit mot bjudande för mig att tala med slafvar. Gå er väg! Endast genom en otrolig ansträngning af sin viljekraft lyckades Raoul lägga band på den harm, som kokade i hans bröst. — Broder, sade han, jag vill med hänsyn till er förtviflade belägenhet förlåta era smädelser. Af naturen stolt, beröfvad er rikedom och hotad med en tragisk och vanärande död, har ni icke förmått med lugn bära alla dessa olyckor; ert förstånd har säkerligen lidit ett svårt afbräck genom de hårda stötarne. Men var blott lugn — ännu är