Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

OR OROAR EEE till erkännande af de enkla, naturliga sanningar, som hvarje oförvilladt förstånd kunnat fatta. Till dessa höra, hvad den lärde Grotius har tydligen visat, eller att Ssund, som sammanbinda fria haf, äfven måste anses vara lika fria och upplåtna till allmän sjöfart som de haf, hvilka sammanbindast. Denna årigt har ock af verldens största makter blifvit erkänd för riktig. Nu äro Östersjön och Nordsjön fria haf, och när Sundet och Bälterna dessutom friköptes år 1857, så är det verkligen för sent att försöka förklara dessa farvatten vara uteslu: tande danska. Herr E—n4 hänger upp sig på en fras uti 1857 års traktat, der det heter att Danmark skall liksom tillförene vaka öfver lotsväsendet. Af denna fras likasom tillföreneX vill han draga den slutsats, att ingenting genom 1857 års traktat blifvit ändradt med undantag af tullafgiftens borttagande. Der står dock tydligen att fartygen skola ega fritt passera, och detta måste väl få anses betyda, att fartygen skola vara fritagna från att undergå visitation af danska örlogsmän eller danska lotsar, som understundom behaga gå sina egna ärenden uti misshandlingen af sina svenska yrkexsbröder. : Roligast är vår författare, när han uppger det vara Sskilnad mellan att använda någon, som genom signaler eller andra tydliga tecken erbjuder sig till lotsning, och att begegna en s. k. långlots. Rätta anledningen hvarför författaren anser detta senare vara tillåtet är väl, att långlotsarne icke kunna göra de danska lotsarne något synnerligt intrång. Han säger sig vilja förtydliga sin mening genom att jemföra lotsarne me stadsbuden och menar det vara Suttryckligen förbjudet för andra personer än dem, som äro af polismyndigheter godkände såsom stadsbud, att medelst bärande af yttre tecken för allmänheten annonsera sig såsom stadsbud4. Men hvar tror den Xerfarne juristen det finnes någon rättighet för en stads polismyndighet att bestämma hvilka stadsbud, som skola med det yrket Big sysselsätta? Har exempelvis öfverståthållareembetet i Stockholm rättighet förklara, att till stadsbud må ej andre anmä sig än de, som äro boende å Södermal Skulle brist på stadsbud uppstä, har då, tror den erfarne juristenX, öfverståthållareembetet rättighet att neka ett antal hederliga menniskor att för detta ändamål bilda ett bolag, änskönt de äro boende å Norrmalm? I sammanhang härmed kunna vi ej underlåta att störa författarens glädje öfver en annan fras i traktaten, som han finner bindande för sin åsigt. Der står taladt om Sätt lotsafgifterna skola vara måttliga. Det lärer vara klart att om det ordets betydelse kan disputeras till verldens ända; och den, som finner gig tillfredsställd af och begär att andre skola hålla till godo med en så utmärkt bevisning som att en svensk lots möjligen kan öfverskrida den CmåttligaS taxan, något som den erfarne borde veta att konkurrensen omöjliggör, är väl förtjent af den erinran, hvarmed CE—n sjelf börjar sin uppsats, eller Satt framför allt frågan ej bör behandlas med den lätts sinniga okunnighet och i det barnsliga man6r, som en insändare — i Upsala-Posten tillåtit sig. PENNE SNRA NAN PA SEE