Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 1

OD2 denna röst skulle aldrig tystna, om jag läte merkisen falla i bödelns våld. Slutligen upphörde slagtandet. Af fyra hune dra män, som försvarat slottet, funnos numera. inga snåra i lifvet än de som på Maureverts uppmaning nedlagt sina Vapen. Vid midnattstidep, när den fullkomligaste stillhet efterträdt stridsbullret, uppsökte Raoul Matrevert, som han fann liggande utsträckt på golfvet och sofvande helt lugnt efter dagens vedermödor. Kaptenens hufvud hvilade mot tröskeln till det rum, der markis de la Tremblays var inspärrad. — Ahl är det ni, min käre kamrat! ufbrast Maurevert, sedan Raoul lyckats väcka honom. Jag väntade att ni skulle komma. — Väntade ni det, Maurevert? — Ja visst; och beviset derpå är att jag lagt mig att sofva på denna obeqvämna plats ; stället för i min säng. Ni kommer hit, emedan ni har för afsigt att rädda markisen. Sök icke att bedraga mig — ni besitter icke den ringaste förmåga att ljuga. — Nåväl, antag att ni riktigt gissat min afsigt, kapten? ..-. — I sådant fall, min högt värderade vän, är det min fasta föresats att allvarligt motsätta mig förverkligandet af er önskan, yttrade kaptenen med köld. — Akta er, Maurevert! Om ni kommenderar en truppstyrka, så kan ni derigenom visBIDDABEN SFORZI RLLER VAPENBBÖDERNA 84.