-—-—UUU — Herr 8forzi! ij — Tyst! utropade Raoul med hetta. Har ni verkligen kunnat inbilla er, att jag skulle såsom ersättning för den skam, ni tillskyndat mig, vara nöjd med era lögnaktiga aktningsbetygelser? Nej! om ni icke uppriktigt och frimodigt förklarar för mig verkliga motivet för ert beteende d. v. s. verkliga orsaken till min afsättning, är det min fasta föresats att — på let man ej må misstänka mig för feghet eller förräderi — offentligt visa lika mycken missaktning för er domareskrud, som ni visat för mitt svärd! I hela armåns närvaro skall jag förklara er vara en feg och lågsinnad baktalare. — Olycklige vanvetting! utbrast herr de Harlai, i högsta grad uppskakad; jag skulle med en kristlig resignation ha burit era grymma förnärmelser, om de endast hade gällt mig personligen; men såsom utöfvande ett af rikets högsta domareembeten, kan jag icke tillåta, att den värdighet, hvarmed hans majestät beklädt mig, varder offentligen förnärmad. Må derför med er stormande vrede blanda sig den sorg, som jag annars skulle velat bespara er! Chevalier Sforzi, jag fråntager er befälet öfver armån, på det ni icke måtte komma i frestelse att begå ett svårt brott. Markis de la Tremblays är er rätte broder! Vid denna lika förfärliga som oväntade underrättelse blef Sforzi plötsligt blek som