Dagens Nyheter – 26 juli 1873, sida 1

EEK KOKK OO OO aItMMI OO OR I UI I skumögdt godt folk och gör för en stund dem lyckliga, som se nådenes klara sken, och dem saliga, som icke se, men dock tro. Vi våga dock antaga, att något kommer att åt saken göras. Då man har sig bekant i huru hög grad statschefen känt sig smickrad af den uppmärksamhet, främmande länders regenter visat honom genom gatt medelst utomordentliga sändebud deltaga i de nu upprepade kröningsceremonierna, och man tillika vet huruledes sympatierna hofven emellan graderas efter den rang, som innehafves af de utomordentliga sändebuden, måste man villigt erkänna, att svenska hofvet af stormakterna i detta afseenle fått röna den mest tillfredsställande uppmärksamhet. Till och med danska örlogsfartyg hafva uppvaktat i Throndbjem och saluterat — det förstås! Men samtidigt ha andra danska örlogsmän visiterat och arresterat fredliga, i Sundet sjöfartsidkande svenska män. Derigenom har onekligen en liten skugga fallit öfver festglansen i Norge. Men derom behöfver statschefen ingenting veta. Det är nemligen så lyckligt stäldt, att ingen officiel rapport om tilldragelserna i Sundet kunnat afgifvas. Man har ju icke besvärat sig med att sända något örlogsfartyg till Sundet, för att taga reda på hvad som der passerar! Om det kunnat anses innefatta en hotfoll demonstration att ditsända något för krig tjenligt fartyg, så har man ju god tillgång på CavisoångareX, hvilka aldrig kunna tillskrifvas någon hotande egenskap. Hvarför har man ej till Sundet beordrat en sådan ångare, så att tilldragelserna der kunnat bli belysta af officiela svenska berättelser? Vill svenska regeringen måhända åtnöja sig med att studera danska polisprotokollerna för att i dem lära kännå huru svenska undersåter behandlas i det internationela farvattnet Öresund? Derigenom ådagslägges onekligen ett ytterligare tillmötesgående, emedan frågan på så sätt blir betydligt mindre brännande — för Danmark. Men hvad betyda nu alla de nyss äntydda profven på stormakternas sympatier för brödrafolkens rya regent? Kunna dei Europa bestämmande tsgas i anspråk i denna sak, så att genom deras bona officia (goda tjenster) tvisten kan biläggas och 1857 års traktat mellan tretton makter å ena sidsn och Danmark å den andra göras till en sanning och ej till ett aktstygke, som endast förevigar gamla missbruk och som återkalJar till lif den af Danmark redan en gång sålda och sålunda omintetgjorda herrerätten i Öresund? Eller ligger det måhända i stormakternas, i någons eller någras af dem, intressen att låta split uppstå och tvedrägt råda mellan de skandinaviska länderna? Härpå har endast framtiden ett svar, hvilket vi hoppas ej må dröja länge oeh ej må utfalla så, att de, som önskat utså ett ondt säde, få uppskära en mogen skörd. Men hvilka följderna än må blifva, bör det noga ihågkommas — ja, det skall nog sent glömmas! — att våra grannar på andra sidan Sundet genom sitt uppträdande gifvit första anledningen till en obehaglig och beklaglig stämning mellan grannländernas innebyggare. De räkna sannolikt derpå, att svenskarne, sin vana trogne, skola tålmodigt underkasta sig nästan hvilken förödmjukelse somhelst; de antaga förmodligen, att de utomordentliga beskiockpingarne varit endast toma artigheter; de heppas måhända att Dnmark på diplomatisk väg skall lyckas isolera Sverige, och först och sist veta de, att svenska Skungen roar sig! NN