Dagens Nyheter – 23 juli 1873, sida 1

Raoul ryckte brefvet ur sin väns hånd och läste det ifrigt. Det lydde sålunda: CKapten, som jag har den äran att känna er personligen, vänder jag mig till er angående en sak som rörer er vän chevalier Sforzi. Fröken Diana dErlanges befinner gig för närvarande på samma ställe som jag. Hon är i mitt väld. Om herr chevaliern önskar befria denna dam från hennes fångenskap, är jsg villig att underhandla med honom om priset för hennes frigifning. Mina vilkor äro följande: Herr chevalier Sforzi skall denna afton i skymningen lemna staden genom den mindre porten och gå rakt framåt på landsvägen till dess han möter en person, som kommer till honom och säger: STrohet och tacksamhet. Denne person är bemyndigad att ingå aftal om lösepenningens belopp. För den händelse att ifrågavarande person och chevaliern ej skulle kunna komma öfverens, bör herr Sforzi utfästa sig att icke söka genom andra medel befria fröken dErlanges, medan hon vistas här, utan låta henne förblifva fången.X Under denna epistel voro ett par rader skrifna med en elegant stil; de hade flutit ur Disvas penna. Herr Sforzis skref den unga flickan, Sjag tackar himmelen för det jag under min fån gensksp varit skyddad mot herr de 1a Tremblays vedervärdiga kärleksbetygelser och sålunda bevarat rättigheten att tänka på er utan samvetsagg eller skam.