Dagens Nyheter – 23 juli 1873, sida 1

Härmed må dock vara huru som helst, frågan har verkligen en mycket vigtigare sida, den nemligen, att hufvudstadens befolkning — dess arbetarebefolkning, som lefver för dagen, i synnerhet — sväfvar i fara att bli i saknad af ett af sina vigtigaste näringsmedel. Denna omständighet ensam talar mer än andra skäl för tvistens biläggande. Detta synes oss så mycket lättare kunna ske utan något uppskof, som de tre bagaremästare, hvilka icke underskrifvit de öfriga bageriidkarnes förbindelse, ingalunda äro eller ens varit obenägna att medgifva frihet under söndagsnatten, enligt hvad vwi varit i tillfälle att inhemta, ehuru dessa herrar icke velat afgifva någon skriftlig förbindelse här. utinnan, enär årbetarne å sin sida ej velat lemna någon sådan. Vi kunna så mycket mindre tro att hinder från arbetarnes sida för en öfverenskommelse skola uppställas, när de rönt önskadt tillmötesgående, som de utan tvifrel lika klart som någon annan inge, att deras arbetsinställelse medför oersättlig skada för många hundra af deras likar, hvilka helt visst ega mindre förmåga än de att bära förlusten. De kunna ej heller vara omedvetna om, att bland de Sstrikandes många finnas, som äro benägna att återgå till sitt arbete, och att det helt enkelt är våld, och ingenting annat, att hindra dem derifrån — och mot våldet hafva vi lagen. Sedan ofvanstående var skrifvet, inkom till tidningen en annons, Bom sammankallar bagerigesällerna å Mosebacke i dag. Detta innebär, såsom man med visshet kan förutse, att nödigt brödförråd med morgondagen åter skall finnas i hufvudstaden.