Dagens Nyheter – 17 juli 1873, sida 1

MM Genom 1865 års reprerentationsreform inträdde många förändringar och flere än man i allnänhet föreställde rig skulle komma att deraf följa. Vi ha gång efter annan framhållit några af dem. Vi anhålla att i dag få fästa uppmärksamheten på ännu en. Tillförene valdes riksdagsmännen för en riksdag. Efter 1865 väljas de för minst tre. Häraf följer att ledamöterna af kamrarna hos oss äro riksdagsmän äfven under mellantiderna, och det tillhör deras åligganden att, äfven då riksdagen icke är samlad, med uppmärksamt öga öfvervaka och följa de allmänna. angelägenheterna, särdeles regeringens förfaringssätt, på det att riksdagen, då den sgammantrödt, må kunna uttala sig med stöd af riksdagsmännens vunna sakkännedom. Det är till denna riksdagsmännens befogenhet vi vädja, då vi tillåta oss uppmana dem att betrakta de beklagliga tilldragelser, som inträffat i det internationela farvattnet Öresund, der svenska flaggan ej längre skyddar svenske män, utan våra fartyg visiteras och våra landsmän arresteras af dansk polis, i enlighet med Xen liten strafflagX, gom danska regeringen lät danska riksdagen i elfte timmen af dess senaste session antaga. Det är så mycket angelägnare att riksdagsmännen uppmärksamma denna fråga, som regeringen hvarken tyckes hafva tid eller lust att dermed befatta sig. Tiden medgifver det icke, ty sedan riksdagen slutat och vaktgöringen på ministerbänken i andra kammaren upphört, hafva de vigtiga bestyren med kröningsresor, permissionsansökningar och jourlistan för den tillförordnade regeringen, som väl ändå måste finnas, företrädesvis upptagit regeringsledamöternas omtanke. Men äfven om regeringen hade tid, kan ) lusten att taga itu med lotsfrågan ej vara särdeles stor, och detta af flere skäl. För den uppmärksamme betraktaren har det länge varit tydligt, att den danska politiken riktigt uppfattat åtskilliga förhållanden i Sverige. Så t. ex. kan det icke nekas att byråkratien utöfvar ett otillbörligt stort inflytande på de allmänna angelägenheterna hos oss så inom som utom riksdagen. ÅAfven är det en känd sak, att sedan-adeln upphört att vara riksstånd, endast den skånska adeln på det nya politiska området genom sin sammanhållning lyckats tillvälla sig ett betydligare inflytande. Våra danska grannar bafva alltid låtit sig angeläget vara att, gom man säger, Sfjäsa den svenska byråkratien och den skånska adeln. Skånes öfrige inbyggare deremot torde icke hafva att glädja sig åt några öfverdrifna broderliga känslor från den sidan. Dervidlag har hufvudfrågan mest varit: hvad är här att förtjena? ty dansken är mån om sitt näringsfång, antingen det bedrifves till lands eller till sjös. Vår utrikesminister, general Björnstjerna, är både högsinnad och rättrådig, men har under en följd af år varit svensk-nor:k minister i Köpenhamn och der mycket uppburen, hvadan det är obehagligt för honom att emot dansk närgångenhet uppträda med bestämdhet. I öfrigt saknas inom konseljen någon medlem, som närmare studerat handelsoch psjöfartsförhållanden, såvida man ej dit vill räkna hr finansministern. Men