Dagens Nyheter – 17 juli 1873, sida 1

00 — Nej han har gått ensam; endast två pår ger åtfölja honom. — Förbannelse! skrek Sforzi med hes röst. Han är dödens man! Sibillot, Sibillot, om ni är konungen tillgifven, ber jag er på mina knän att säga mig hvart han gått. Hens lif är i fara! — Konungen har behof af att vara älskad, svarade Sibillot lugnt, och min kusin de Joyeuses giftermål beröfvar honom en af hans gossar. — Än sen, Sibillot? Än sen? — För att få ersättnivg för denne förlorade gosse, har Henrik gått att uppsöka en ficka, som han öfvergifvit, fortfor hofnarren. Han är i detta ögonblick hos min goda vän fröken VAssy. — Skynda, Maurevert! utropade Raoul. Samla ihop så många vänner sam möjligt och lät dem genast sitts upp! Konungen har begifvit sig till fröken VAssy. Jag går för att kasta mig mellan honom och lönnmördarne. Himmelen gifve, att jag hunne fram i tidl Sibillots underrättelse var fullkomligt riktig. Sedan Joyeuses bröllopscort6ge återkommit, hade Henrik synts, om just icke bedröfvad, så åtminstone djupt försjunken i tankar. Man hade sett honom flera gånger genomläsa ett bref, hvarefter han plötsligt aflägsnat sig. Uppvaktad af två pager, hade han begifvit sig till fröken TAssys hus. Först sedan Sforzi beslutat sig för att ka