Dagens Nyheter – 14 juli 1873, sida 1

dEpernon ögon; de senare drogo redan — med det skarpa förutseende, som vanan vid intriger alstrar — vexlar på det framtida inflytande och den makt, som skulle falla på den unge mannens lott, hvilken tycktes vara så lyckligt utrustad med de egenskaper, som mest bahagade konungen -— fagert ansigte, behaglig figur, mod, skicklighet i kroppsöfningar, smidighet och vighet. Raouls förtret öfver att se sig vara ett föremål för allmän nyfikenhet och undran skulle säkert förbytas i verkligt bekymmer, om han i ett af palatsets fönster hade fått sigte på tre hufvuden, hvilka voro vända mot honom och egnade honom den mest spända uppmärksamhet. Dessa tre personer, hvilka voro till hälften dolda af tjocka, med guld broderade sidengardiner, som i massiva veck nedhängde från tak till golf, voro hans mejestät Henrik den tredje, samt hertigarne af Joyeuse och Epernon, Icke långt ifrån konungen och hans två smekungar satt mäster Sibillot i en nisch och ref sönder i små bitar ett bref, som han nyss mottagit. Den oro, chevaliern skulle erfarit om han vetat sig vara föremål för denna höga nyfikenhet, skulle säkert ha förökats ännu mer, om han kunnat höra konungen och hans favoriters samtal: hela hans lifs lycka hängde på ett hår — hans öde stod och vägde.