Dagens Nyheter – 12 juli 1873, sida 2

— VU NN tygadom, att det finns tider då menniskan viker för majestätet. Konungen har haft och har ännu mycket att utstå af ädlingårnes i sitt rike trots, anspråk och stolthet. Jag är päker på, att mina klagomål hos honom skola väcka känslan af hans sårade värdighet och fiona genklaög i håns hjerta, Jag ber er, Diana, att icke sjelf företaga något förr än jeg misslyckats. — Vid. Cicero! utropade Maurevert. Ni har uttalat er med en värma, som mer än ersätter bristen på vältalighet; Hvem vet ändå när allt. kommer omkring? Har man icke ofta sett ungdomlig sorglöshet. lyckas, der den mognare ålderns erfarenhet ingenting kunnat uträtta? Försök, Raoul, försök. Men — hvilka mått öch steg ämnar ni vidtaga för att få träffa konungen? — Jag har en utväg, kapten. — Aha! Låt höra. — Jag utber mig tvärtom er tillåtelse att få hålla den hemlig. — Det är då en mycket dålig utväg? — Det vet jag icke. Är det en god utväg, blir han ieke bättre derigenom att jag anförtror honom åt er; är han tvifvelaktig, skulle ni med era anmärkningar blott nedslå mitt mod och sålunda göra honom ännu mindre verksam. Jag föredrager derför att behålla honom för mig sjelf. — Det der är på. min ära inte illa reso