Dagens Nyheter – 12 juli 1873, sida 2

Staren anses och behandlas såsom en mycket välkommen gästvän på Öland, der hans närvaro tydes som ett godt tecken till hemtrefnad.) Den del af Sverige, som staren tager i anspråk till sommarnöje, sträcker sig från Skåne och hela landet igenom ända upp till norra delen af Ångermanland och, ehuru sparsamt, ännu nordligare, då kommande från Norge. Staren är svart med metallglans i purpur, grönt och asurblått, hvartill komma å öfre kroppsdelarne små trekantiga, blekt roströda fläckar. Hans ögon äro bruna. Näbbet blir under den erotiska tiden at hans lif gult (är annars svart), hvilken ljusa färg är hos den lilla starefrun mindre intensiv än hos herrn sjelf; eljest just ingen skilnad könen emellan. Äfven inom stareslägten finnas albinosvarie teter, såsom sådana mer eller mindre fulls komliga. Ungarnes första kläder äro temligen grås daskiga, men på höstsidan sträcka de unga herrarne och fröknarna stare upp sig i likas dan drägt som de gamle begagna på våren. I slutet af april lägger fru stare från 4 till 6 ljust blågröna ägg, sig sjelf till förnöjelse och sin herre och -man till lätt förlåtlig fadersförhboppningsstolthet, hvilken naturligtvis ännu mera ökas, då i medio eller slutet af maj utaf de blågröna äggen blifvit ljusgula ungar, som omsorgsfullt matas af mamma och pappa stare med de för ungarne mest lättsmälta födoäm nen, företrädesvis små insektslarver, de der glida ner i det breda starungegapet lika fermt som ostronet i menniskosvalget. Skulle någon gång hungern infinna sig för de små, innan föräldrarne hunnit draga hem vederbörlig kost, så skriker ungherrskapet och hväser likt andra bortskämda barn, hvilka ej blifvit educerade till att vara snälla, tiga och vänta tills de store fått. Men det är ej heller så godt att visa education, då magen, den vargon, ej ger pardon. Emellertid. låter det på starungar sågom skulle de på sitt sätt vara af samma åsigt som en min vän, hvilken påstår, att då han är öfvermåttan hungrig, blir han vresig ända derhän, att--han tycker sig hata hela menskligheten, men så snart han inmundigat tillräcklig. dvantitet god, stark och vällagad mat, ger han sig hin. på, att han älskar allt skapadt, men först och sist — gvinnan. I första hälften af juni tager stareberrskapet ut sina ungar, öfvar dem i flygning, och härvidlag visar gig mången gång hos stareungdomen samma fenomen som understundom hos menniskoungdomen: den flyger högre än vin garne bära; men detta fel går bort med tiden, åtminstone hos stareungdomen. Sedan denna blifvit tillräckligt inöfvad i flygkonsten, slå sig flera starefamiljer tillsammans och föra till tyckandes ett särdeles angenämt lif, under larmande qvitter, som väl är deras samtalssätt och låter alldeles icke obehagligt, vare sig jemfördt eller icke med våra damers. kaffer och teskonversation, uti hvilken ju också-vanligen frånvarande få äran vara med, enkan nerligen i småstäderna, der det törefaller, som behöfde de riktiga tidningarne kompletteras af lifslefvande, oriktiga aftonblad, Staren liknar derutinnan menniskan, att han är mest poetiskt stämd under inflytande af kärlekens på olika individer så olika verkande rus, ty endast då han. har detta i hufvudet, sjunger han; ja, han icke allenast sjunger, utan hvisslar äfven, hvisslar som en landtbruksbokhållare, då denne sitter på kontoret med mössan på, för att söka öfvertyga sig sjelt och en och annan inträdande torpare, det han är herrn — åtminstone tills dess husbond kommer in, Både herr och fru stare idka sålunda vokalmusik, men herrng förmåga är dock styfvare än fruns. Sommarnattherbergen taga de samlade. starefamiljerna dels i busksnår, dels i vassen vid någon sjöstrand, der aftonpladdret räcker till långt in på natten. Den allra ringaste skada för den menskliga ekonomien gör icke staren. Hans gagnande : verksamhet har jag förut varit i tillfälle omnämna, Staren har ett mycket gladt lynne och till karaktären är han redbar, Den annekteringsJusta, som annars tillhör kråkfamiljen, finnes icko hos staren. Han liknar den idoge arbataren, som har nog för sig och de sina genom frukten af eget arbete, utan att hafva lust hvarken till sin nästas egendom eller hustru. Staren lefver i engifte, Frågas nu: förtjenar icke staren vår akt ning, vår hyllning, vår kärlok? Skulle tro det, eller hur godt folk? . För den, som möjligen skulle tro sig uti starens kött finna en smaklig måltid, kan jag nämna, att han blir illa lurad på konfekten, Starocn besitter icke allenast talförmäga, utan äfven den egenskapen att kunna efterbärma melodier, allt naturligtvis blott om han i fångenskap dertill öfvas, hvilket lärer gålätt nog. Mest tam och småtreflig blir staren, om han såsom unge tages under speciel menniskövård, Den kost, som man i så fall kan bjuda honom, är mjölk och bröd, krossade hampfrön, mask, färskt kött, ost med mera smått och godt. Framför allt glömme icke stare-egaren att bjuda sin fånge badbaljan, ty staren är vida mer mån om att hålla sig ren än mången iu.