Dagens Nyheter – 7 juli 1873, sida 2

Af de fyra personers vittnesmål som åtföljde honom — tvenne nämdemiin och tvenne fjerdingsmän — fick man upplysning om, huru härvid tillgått. Det var fredagen den 6:juni som länsmannen tillika: med sina fyra biträden begat sig in i 8kogen. Till-en början påträffades enskilda pergoner sysselsatta med afverkning och hvilka på fråga, hvem som befallt dem detta, svarade :det har Brik Jansson i Rödmossan gjört. Sedan länsmannen för dem framställt hvad följder kunde bli för dem sjelfva, om de längre fortsatte dermed, lära några ha slutat, andra deremot ha fortsatt i tro på Erik Janssons ofelbarhet. Längre fram träffade de Erik Jansson sjelf, omgifven af en flock arbetare, hvaribland Beonen och mågen, i ifrigaste arbet2. Länsmannen uppmanade nu Erik Jansson att ofördröjligen med sit; tolk sluta med sitt våldaverkande, hvilket dock endast hade till följd en mängd glåpord från den andra sidan. Erik Jansaon frågade länsmannen efter orderna, så satt han fick se, i hvilkens ärende han gick; denne, som var klädd i uniform, ansåg sig icke behöfva framvisa dem, utan uppmanade Erik Jansson att genast sluta: Det var stark storm denna fredag och rundts omkring brakade de fällda träden ned, så att vittnena påstodo sig ha fått begagna den yttersta försigtighet för att ej bli ihjälslagna. Detta förorsakade endåst högljudt löje hos folkskaran; hvad gör det, om vi fälla ibjäl en -länsmanp; ropades det. Under afsjungande af en smädevisa, hvilken Erik Janssoag son med högljudd röst stämde upp, fortgick afverkningen. Glåpord vankedes sedermera såväl till länemanner som hang biträden, hvilka ej i tryck kunna utsättas, och öfvermodet steg till sin speti, när Erik Jansson uttalade följande stormodiga fras, som-karakteriserar honom: Det heter att vi ha em försvarare i himmelen, men jag är en försvarare på jorden; gå på baral För dagen var här således ingenting att göra, hvarföre länsmannen begaf sig till den närbelägna Landberga gästgifvaregård för att inrapportera förhållandet tillkronofogden. Denne gjorde då genast en förfrågan hos kapten Fredenberg vid Vestmanlands regemente, om ej 25 man kunde erhållas för att bortdrifva våldsverkarne; detta lät sig dock ej göra. Emellertid iorapporterade han förhållandet till kon:s befhde. Zu Dagen derefter, ellör lördagen, begaf sig läng: man Andersson återigen med sina biträden in i skogen, der, liksom förut, erskilda personer först påträffades,: för hvilka länsmannen uppläste de SS ur strafflagen, som handla om trots mot offentlig myndighet. Dessa tackade för upplysningarnå och aflägsnade sig. Slutligen påträffades Erik Jansson ånyo, omgifven af ett halttjog p2rsoner. Länsmarvnen uppmanade dem nu på nytt att sluta med atverkningen, hvilket med hån besvarades. Då företog sig länsmannen att upplisa upprorslagen. Under hela denna uppläsning slog Erik Jansson väldiga slaåg med yxhammaren mot en tall för att förlaga ljudet af länsmannens röst. Folket skrattade öfver ätt länsmannen läste ur strafflagen; som finnes i hvar vrå,och Erik Jansson ropade att dagen derefter, eller sgöndagen, skull hundrade mån komma för att tälla skogen. NRA I Oskar den 2:dres namn uppmanar jag er för första, andra och tredje gången att sluta! sade dereftr längmannen. Säg fjerde gången också, hånade Erik Jansson. Ett vittne sade sig ha hört, att Erik Janssons son dervid tillagt: Gå på och hugg; vi ansvara för följderna ! Länsmannen aflägsnade sig ru med sina biträden. Emellertid hade från kon:s befhde ankommit ett telegram, xt: om Erik Jansson med hans son och måg gjort sig skyldiga till brott mot 10 kap. 1 och 6 S etrafflagen, så skulle de häktas. : Ra Och härmed komma vi till den:icke minst märkliga andra afdelningen af målet. .: Med denna nögst villkorliga befallning från kon:s befbde företog sig länsman Andersson att häkta såväl Erik Jansson somsonen Lars Johan och mågen Lars Mattsson. Häktningen och omständigheterna dervid skedde på ett sätt, somalldeles förvånande erinrar om den gamla goda tiden. Då de omtalade 25 man från Vestmanlands regemente ej. kunde erhållas, begärdes utaf en uf arbetscheferna vid den under arbete varände bergslagsbanan att af honom ernålla 8 handfasta karlar till biträde vid häktningen, hviiket bifölls. I spetsen för dessa begaf sig nu länsman Andersson till Rödmossan, dit de anlände kl. la3 söndagsmorgon, försedda med en mingd händbojör cch fotblackar. Fyra personer ställdes utanför såsom vakt, med befallöing? ätt genast gripa hvar och en mansgsperson, som försökte att komma ut, och fyra begåfvo sig med längmannen in. Här uppväcktes först Erik Jangs sön, hvilken naturligtvis ännu befaan sig i säll: gen, med befallning ätt stiga upp, emedanhän skulle häktas. Härtill nekade Erik Jansson och bad på sitt vanliga sätt länsmarnen att draga så långt vägen räcker. Erik Jansson fängslades då tull händer och fötter, der han 1äg i Mogen Hustrun var ej böllef uppetigen. Efter ätt dock förut ha rusat upp och med fotbojan, som hand ryckt till Big, måttet ett dråpslag mot länsman Andersson, hvilket misslyckades, IMågen Lärs Matisson, hvilken ämnade att bögifvå sig undan, möttes i försvagan ol ett par af jernvägsärbetårne, hvarefter: han forslades in med ett erhållet sår i.bakre delen af hufvudet; sättet hvarpå han fått detta, hade ej kunnat upplysas, T deana, vefva kom sonen Lars Johan inrusandd från n annan manbyggnad, som: läg på sidan, då män genast lade beslag äfven på honom. Längmäånnen. frås gade de senare om, de. ville kläda sig, bvar till de nekade, hvarefter de bi da fängslades och, nästån oklädda gom de voro, fartbundös vid en i spiselå invitrad jernstång. ErikoJänssön låg fortfarande föngslad i sängen. . a i Efter denna dest begat sig länsmannen. t på ården och afeköt frra pistolskött, hvilket till, em; som vid gården Krokslätt väntide med hästarna, vär det öfverenskomna tecknet på att fångerna nu voro i ordning deh stt hästarna skulle komma. . RA När dessa anländs, hade de tre föngelado, så: som vittaena, jernvägsarhetarne, måste intsga, ftmindgtnna I I ik timme hoefnanit Kre I Ain me