Dagens Nyheter – 7 juli 1873, sida 2

nämda barbariska ställningen vid spiseln. När de fängslade sågo att det var allvar å färde, ingingo de på att kläda sig, hvarefter Erik Jansson bad att få åka efter egna hästar, hvilket förnekades honom. Så begaf sig det sorgliga tåget till Vesterås länsfängelse, inom hvars murar de häktade fått dväljas i nära en månads tid, tills extra tinget nu inträffade. Vi häfva härmed gjort en sammanfattning af det som vid rättegångstillfället framgick af de många vittnenas i det stora hela sammanstiämmande berättelser. Att framställa situationerna. under ransakningen, der än det burleska, än det sorgliga täflade om att spela hufvudrollen, skulle göra oss ännu vidlyftigare än vi.redan hafva blifvit, hvarför vi afstå derifrån. ) Emellertid, under uttryckande af det högsta ogillande af Erik Janssons handlingssätt och för hvilket lagens näpst nog drabbar honom, kunna vi ej annat än instämma i det som androgs isåväl häradshöfding Askers som notarien Selanders anföranden vid slutet af ransakningen, nemligen att det är djupt att beklaga att den personliga friheten skall ha så liten betydelse i vårt land, att man på så lösa grunder, som här varit fallet, vågat att företaga en häktningsåtgärd mot Erik Jangesons son och måg, till och med utan något sken af orsak, och det hos ordningsmaktens representant naiva i ett anse en larmande folkbop, som ej rättar sig efter länsmannens befallning, hafva gjort uppror. Domaren dolde ej heller att han ansåg länsman Andersson på eget bevåg hafva häktat de anklagade. Svarandenas juridiska biträden påyrkade natarligtvis et; svarandena måtte på fri fot försättäs; allmänna åklagaren påyrkade deremot att åtminstone Erik Jangson måtte i häkte hållas, emedan om ej domstolen ansåge honom såsom upprorsaman, han dockmåste anses vara en som begått rån! Efter en kort öfverläggning, en fullkomlig motsats till den långa, minutiösa ransakningen förkunnade rätten att de häktade skulle på fri fot försättas för att vid hemtniogsäfventyr iuställa sig å andra rättegångsdagen af nästa lagtima tiog med Simtuna härad. De andra upprorsmakarne i skogen, som i all korthet blifvit hörda, skulle äfvenledes då inställa sig, dock ej vid hemtningsäfventyr. Det skall verkligen bli intressast att åhöra huru detta märkliga mål kommer att sluta!