tt DOS VURIOBROO0S DULIVUUICUABTLOT OC GUSVÄDIBY UVRIL SERENA OSTEN RATOS AT ERNA SNR allt kommer omkring, har varit en god fosterlandsvär, och att han i sin uppfattning af grundlagen icke synnerligen skiljer sig trån hvad sjelfva statsrådet Stang var i sina bästa dagar! Ja, hvem vet om icke Sverdrup skall anses gom en förträfflig man, en stor man, en omistlig man till. och med för regeringspariet, ännu innan kröningsrör:lsens majestätiska böljor ha bragt valrörelsens dyningar till hvila! Man skall försona sig med den tanken, att detjust är sjelfatvecklingens innersta kärna, som Sverdrup med sin politiska blick och sin offentliga verksamhet träffat säkrare än någon annan, och som likaledes utgör tet bestämmande för folkpartiets sträfvanden. Det enda, hvarom man ännu icke kan våga att uttala någon bo stämd mening, är när den tid inträffar, då ordet boade skall ha en mindre bitter smak för ett parti, hvars tidningar i dessa dagar råkat i fullständigt uppror öfver, att on af de nyvalda representanterna för Söndre Bergen. hus amt vågat i en offentlig skrifvelse visa sig så råbarkad att han kallat sig bonde, Men det börjar dock lyckligtvis visa sig obestridliga vittnesbörd om, att Morgenbladets upphetsande verksamhet för att väcka split mellan olika samhällsklåsser väcker ovilja i allt vidsträcktare kretsar. Det är ocke så ganska säkert att ett lands största rikedom och styrka icke utgöras af dess skogar och marker, utan af den befolkning, som med trohet har burit våra nationella minnen genom århundraden och räddat friheten och sjelfstyrelsens groddar, till dess de i skydd af vår fria författning kunde utveckla sig och lända fosterlandet till ära och välfärd. Det skulle derför i sanning vara beklagligt om ordet fbonde här i landet icke skulle kunna begagnas annat än som ett sligs oqvädingsord och om det icke skulle tillstädjas bonden att niimna sig i jembredd med hvarje annan samhällsmedlem. Det är så mycket sännolikare att regeriogspartiet nu skall föreöka se våra politiska förhållanden med större sinneslugn, som partiet verkligen kan trösta sig mod att det gjort allt som stått i mensklig förmåga för att störta Sverdrup och uppehålla sina egna vänner i valstriden, När man hoppas på ett omslag, åtminstone delvis, i partiets sätt att se saker och ting efter de nu försiggångna valen, kan man ock anse som ett förebud härtill den synnerliga tillfredsställelse dess organer ha visat öfver att Hedmarkens representanter blifvit återvalda, oaktadt de röstat både för misstroendeadressen, den motiverade dagordningen och andra saker, från hvilkas konseqvenser ingen kan frigöra sig, som en gång tagit det afgörande steget. Under den nu afslutads storthingsperiodens politiska strider. har : man--från båda sidor, företrädesvis: från regeringspartiets, ofta blifvit hänvisad till de förestående stortbingsvalen såsom da, för hvilkas afgörande dom man ville böja sig. Vi hoppas att detta från motpartiets sida icke. egt rura under det förbehåll, att domen skulle utfalla till regeringspartiets fördel, . så att man i motsatt fall åter skulle på nytt upptaga striden med all den bitterhet och hätskhet, med hvilken den nu i åratal varit förd mot folkpartiets män och åsigter. De betecknande val, hvilkas utgång nu är känd, visa tydligt nog i hvilken riktning folkets vilja går. Och i allä händelser har folkpartiet genom dem vunnit en sammanslutning och en styrka, som ger det berättigad fordran på att mötas med bättre skäl och med större aktning än regeringspartiet och dess organer inom pressen hittills funnit lämpligt att lägga isdagen, Bestämda fakta bafra i allmänhet något försonande med sig och särskildt förefaller det os3s, som om de afgörande valen borde kunna tala ett försonande ord till våra motståndare och dämpa den ifver, som visserligen kan ha varit välmenad, men som, derom äro alla ense, har fört dem längre, än som varit gagneligt och godt. oSLåtom oss hoppas att alla hädanefter må erkänna, att fäderneslandet fordrar alla norska medborgares goda vilja till att befrämja det allmänna bästa. Vi äro ett litet och fattigt folk bland da europeiska samfunden, och vi borde derföre också minst af alla förlora oss i ödeläggande partistrider. Tvärtom böra vi endrägtigt förena oss i att genom alla de verksamma medel, som sjelfstyrelsen ger vid handen, befrämja vår utveckling på vår fria författnings grundval!