— Ers höghet, värdigas förlåta mitt oförs skämda uppförande, Jag kunde aldrig ans, att jag hade den äran befinna mig inför era höghet. TRETTIOFEMTE KAPITLET, En väl använt eftermiddag. Den okända, som Maurevert kallade ers höghet, men som vi fortfarande vilja be nämna Marie4, mottog äfventyrarens ursäkter såsom en qvinna, hvilken är van vid att blifva hyllad af alla. Kaptenen, som för ett ögonblick blifvit bragt ur fattningen, återvann snart sin kallblodighet; det låg icke i hans lynne att länge vara nedslagen, äfven om han kunde ha goda skäl dertill. Vare sig att äfventyrarens vördnadsfulla undergifvephet behagade den förnäma damen eller hon icke ville göra hozom till sin fiende — eller kanske ock hon hade behof af hans tjenster — nog af det var i en nästan vänlig ton hon härnäst yttrade till honom: — Kepten, innan vi vidare fortsätta detta samtal, vill jag veta hvilka medel ni användt för att träffa mig i detta hus, Månne icke