oo MM tre gånger låtit portklappen ljuda, hördes någon röra sig i förstugan, En liten lucka i porten öppnades, och en manlig röst frågade Maurevert, hvad han ville. — Guise och Italien, svarade kaptenen. Porten vände sig genast ohörbart på sina gångjerz, ooh kaptenen inträdde beslutsamt i den hemlighetsfulla boningen. — Underrätta er ädla och högt aktade matmor, sade han, att en af hennes förtrognaste och mest tillgifna tjenare önskar träffa henne så fort som möjligt, för att lemna henne ett meddelande af aldra största vigt. Vare sig att kaptenens bestämda ton imponerade på den man, som öppnat porten för honom, eller denne hade order att icke ställa några frågor till de personer, som kunde uppgifva lösen, nog af han gjorde ingen invändning, utan sprang genast för att uträtta det ärende, kaptenen uppdragit åt honom. Nästan ögonblickligen kom han tillbaka och yttrade: — Min herre, behagar ri följa mig? Min fru väntar er. Maurevert lät icke säga sig detta två gånger. Med snabba steg begaf han sig uppför samma trappor, som Raoul ett par dagar förut passerat; men i stället för att, såsom chevaliern, föras till bönrummet, fick ban stiga in i en bredvid nämnda rum belägen salong. — Mondieu! utbrast han, efter att hastigt ha öfverskådat det eleganta rummet; jeg un