Dagens Nyheter – 21 juni 1873, sida 1

I Norgo stå, som bekant, två -partier skarpt mot hvarandra, regeringseller tjenstemaennapartiet och folkpartiet. Hetare än någonsin hafva dessa partier i dagarna sammandrabbat i anledning af de nu i Norge pågående storthiagsvalen. Det är på förberedande valmöten och i pressen som striden utkämpats, och de vapen, som begagnats, ha icke alltid varit fullt blanka. Å regeringapartiets sida har Morgenbladets framfart varit hänsynslösast; folkpartiet har deremot i Dagbladet haft sin oförskräcktaste kämpe. Den förstnämda tidningen liksom dess parti hade gjort tillsin uppgift att utestänga Johan Sverdrup från storthinget, något som emellertid alldeles misslyckades. I anledning af hans återval och till följd äfven af den omständigheten, att de hittills verkställda valen tillfört storthingsmajoriteten, det är folkpartiet, några rösters förstärkning, yttrar Dagbladet bland annat följande, hvilket kan ha intresse äfven för svenska läsare: Det val, som i högeta grad lagt beslag på den allmänna uppmärksamheten, är naturligtvis det för Akerhuus amt, hvarigenom hr Sverdrup ånyo blifvit sänd till thinget och denna gång med betydligt större röstantal än sist. De agitationer, som bedrifvits, och de angrepp, för hvilka denne man varit utsatt, förklara tillräckligt den betydelse, motståndarne måste tillägga detta val nu, sedan det lyckligtvis blifvit ett faktum. Vi säga lyckligtvisk och vi hålla före, att till och med motpartiet, på grund af lätt insedda omstän: digheter, bör vara belåtet med, att dess försök att aflägsna Sverdrup ur riksförsamlingen misslyckats. Ty en seger under nuvarande förhållanden kunde lätt ha blifvit regeringspartiot dyrare än det sannolikt önskat eller eräknat. Nu, sedan Sverdrup och alla de äldre storthingsmän, hvilka hufvudsakligen dela hans-åsigter om vilkören och medlen för vår inre:utveckling; gått med seger igenom en allvarsam och skarp valstrid, är det en na turlig sak, att regeringspartiet måste upphöra att beteckna folkpartiets mest framstående representant som en fårlig man, hvilken vill kränka grundlagen, afskaffa konungamakten, införa republiken, 0. 8. V., O. 8. V. Sådana orimliga påståenden höra nu både i nya och gamla verlden till hvarje hötare valstrid; men när valdagen är gången, bör det -också vara slut på dem. Da agitationsmedel, i form af hårresande rykten, hvaraf man i stridens hetta begagnat sig, äro derefter hänvisade att lefva ett spökaktigt gengångarlif. Deras ro bör endast då störas, när det vid ett eller annat högtidligt tillfälle visar sig, att Sverdrups argumenter icke kunna kullkastas af motpartiets skäl, utan man i följd deraf måste söka hjelp af den reserv, som erbjudes i spökhistorier om parlamentarism, republikanism, kommunism och alla andra ismer, hvilka nu en tid) susa5 en om öronen från Lilleströmmen, eller Korsgaarden (ställen, der valmöten hållits). Vissheten om att en sak en gång för alla är atgjord och icke kan ändras, medför alltid ett förundransvärdt lugnande intryck. Månne dertör också ej regeringspartiets an hängare rätt snart skola visa sig angelägna att bedöma Akerhuusvalet från denna tröstrika ståndpunkt? Månne icke hos herratne på motsidan redan i morgon skall väckas en misstanke om, att hr Sverdrup dock egentligen ocke har någon hästfot? I öfvermorgon skall det kanske bli klart för dem att det i sjelfva verket är någan skilnad mellan Sverdrup och Robespierre! Några dagar längre fram kan det måhända anses som en möjlig! het, att de skola få en aning om att han, när ERRIN START DIES