Dagens Nyheter – 19 juni 1873, sida 2

precis klockan två — d. vy. s. just: den timme då middagen brukade serveras. på hotellet — tillbaka till Hjorthufvudet. När de två vännerna träffades i allmänna matsalen, helsade de på hvarandra endast med en nick och satte sig derefter vid hvarandras sida, utan att utbyta ett enda ord. Sförzi var rädd för att kaptenen skulle börja raljera med. honom ; och Maurevert å sin sida fruktade att han, genom att fälla något oförsigtigt yttrande, skulle låta sin kamrat :ana den förrädiska roll som han, Maurevert, spelat i afseende på Diana. Måltiden var slutad, de vanliga middagsgästerna hade alla aflägsnat sig, och ingen annan än Raoul och kaptenen fanns vidare qvar i matsalen, då värden inträdde och yttrade till chevaliern: — En betjent, klädd i ett besynnerligt, tegelfärgadt lyre, anhåller att genast få träffa er, min herre. — Låt honom komma in, sade Raoul. En man vid omkring fyratio års ålder, i hvilken chevaliern genast igenkände den tjenare som ledsagat honom till Maries boning, visade sig straxt dereftsr i dörren. — Herr chevalier, sade han, jag. har: blifvit beordrad att öfverlemna detta paket i era egna händer. Min matmor ber er icke öppna detsamma, förrän ni blifvit ensam. Sforzi stod just i begrepp att framtaga sin börs, för att gifva betjenten en liten lön för