Dagens Nyheter – 19 juni 1873, sida 2

ohyggligt uti detta vårt första nedstigande i underjorden, Der nere fick hvar och en sin fackla, som dock blott ofallständigt var i stånd att skiogra det djupa mörkret. Vi togo plats på små vagnar, förspända med underjordiska hästar, hvilka tycktes befinna sig särdeles väl här nere, och nu bar det af in i bergets homlighetsfalla djup. Vi stannade om en stund för att se, hvar lagren voro afsatta. En arbetare högg löst ett stycke med en hacka, på det att vederbörande skulle kunnha förse gig med prof. Jag föredrog att begagna min egen hammare, då jag tyckte, att min drägt bjöd mig att sjolf agera bergsman, En liten bäck hördes under jorden brusa vid vår sida. Slut ligen fördes vi bort till det underjordiska stallet. Här stodo de små djuren ganska beqvämt, åto sitt foder och syntes befinna sig lika väl som sina syskon ofvan jord. En och annan af dem är född der nere i grufvan och skall alltså först vid framskriden ålder se dagens ljus. -Derpå togo vi farväl af underjorden och stodo ett ögonblick derefter i ljusare regioner. Vi underläto derefter icko att bese den storartade lergodsfabriken och beundrade arbatarnes färdighet och lerans smidighot. . fifrån prestmötet 1 Upsala skref vår Upsala-korrespondent i går kl. 2 e. m. följande: Erkebiskopens helsningstal, som räckte från kl. half 12 till kl. half 2 och hölls i elemontarläroverkets solennitetssal, var. utmärkt och delvis glänsande samt från början till slut genomandadt af djupt allvar. Om dess hufs vudinnehåll i få ord skulle kunna återgifvas, så torde det sannast kunna betecknas såsom ett ifrande för sann praktisk kristendom och att religionsläraren bör mera framhålla den gudomliga lagens fordringar än hvad i vår tid oftast sker, så att en verklig harmoni måtte uppstå mellan lagen och evangelium; all ensvdighet är nemligen farlig både för individen och för samhället. Talaren utvecklade hvad han förstod med det religiösa lifvets praktiska sida och vidrörde äfven dess sammanhang med tidens politiska och sociala problemer. Han betonade äfven nödvändigheten af fördrags samhet, i förbindelse hvarmed han inkom på kapitlet om sektväsendet, hvartill orsaken — han kunde ej dölja sin öfvertygelse i detta fall — understundom vore att söka hos kyrkans egna tjenare. I sitt anförande framhöll han ock på ett vältaligt sätt det goda ilifvet, hvars skugga det onda är. Jernvägslån, Från Nyköping skrifves: Vid stadsfullmäktiges sammanträde i måndags meddelade ordföranden att, sedan k. m:t gifvit staden Nyköping tillstånd att för batäckande af de i jernvägsaktiebolaget Oxelösuad—Flen— Vestmanland: tecknade aktier upptaga ett lån af högst 300.000 rdr, Stockholms sparbank lofvat försträcka staden de erforderliga medlen på ganska goda vilkor, nemligen 5 procents ränta och en procents kapitalafbetsalning, hvarigenom lånet blir amorteradt på 36 å 37 år, Som i följd af öfverteckning reduktion af omkring 50,000 rdr sannolikt kommer att beviljas Nyköping, ansågs ej större summa än 250,000 rdr behöfva upplånas. Gåfve. Ceromonimästaren friherre Stjernstedt och hans-friherritina, född Liljencrantz, hafva den 13 jubi till pästorsombetet i Fogdö församling öfverlemnat 5,000 rdr, hvarå den årliga räntan skall utdelas till kläder och böcker åt behöfvande skolbarn under Hesselbyholms gods. Ovanligt hederskänsla, (Korrespons dens från Öland till tidsinged Kalmar.) En kopparslagare i Kalmar håde vid ett marknädstillfälls på Öland af en dvinna blifvit böstulen på en koppärkittel. Vid ett annat dylikt tillfälle ankom till samma kopparslagare ett. fruntimmer med begäran att få köna en at hans till försäljning. exponerade artiklar. Kopparslagaron, som i fruntimret trodde sig igenkänna den person, hvilken föröfvat stölden, tillkänaagaf helt obetänksamt, att det nu ej skulle tör henne lyckas lika lätt, som för ett år sedan, att från honom stjäla någon koppar kittel. Köparinnan — den fillämnade nemligen, ty någon handel ifrågakom naturligtvis ej — blef till en-början förvånad och sedermera, på förnysd tillvitelse, förbittrad, hvarföre hon tillkallade sin man, hemmansegaren Olof Mattsson från Kalkstadi Thorslunda socken — en person, hvilken, likasom hustrun, i sin hemort är särdeles aktad. Då tillvitelsen icke återtogs, instämde Olof Mattsson koparslägaren till Ölands södrä Möts häradsrätt. Svärånden, som utan tvifvel också ären hedörlig man, ehuru han i detta fall begått ett stort misstag och en ännu större oförsigtighet, så hlaf avmnAllang?:dJ allt manå tluonestrnad add hamn