Dagens Nyheter – 19 juni 1873, sida 2

några dagar sedan, då målet åter skulle hand läggas vid domstolen, råkades kontrahenterna innan rättegångstimmen var inne, på tingsstäls let Färjestaden, då kopparslagaren, med erkännande af sitt förhastande och med förklarando af sin ledsnad deröfver, framställde den önskan, att saken måtte nedläggas. — Hellre än gerna — biföll Olof Mattsson — förutsatt likväl, att jag, eller rättare min hustru, får den upprättelse, hvartill den ogrundade och sårande beskyllningen berättigar henne. Sedan andra parten härpå villigt ingått, frams:; ställdes Olof Mattssons anspråk, hvi stodo deruti, att kopparslagaren skulle inför häradsrätten erkänna sitt misstag, att häradsrättens protokoll sedermera skulle genom den senares försorg intagas i tidningen Kalmar, som allmänt läses i orten, samt att Olof Mettsson skulle, enligt en företedd räkning, hvilken upptog ett ganska obetydligt belopp, blifva ersatt för sina tiogsresor, jemte utbetald ut: slagslösen. Olof Mattssons motpart förklarade, med all deu beredvillighet, som anstår en how derlig man i dylika tall, att han ingick härpå, gamt att han öfver sitt ofrivilliga och af en påfallando likhet i utseendet emellan två olika personer föranledda misstag var mera ledsen än öfver förlusten af den ersättning, som för beskyllningen möjligen kunde blifva honom ålagd att utgifva. Sedan om hufvudsaken således var öfver enskommet, framställde kopparslagaren fråga om de öfriga vilkoron. Hvilka vilkor? — frågade Olof Mattsson förvånad. Några sådana kan jag naturligtvis ej uppställa. Min hustru har ju fått all den upprättelse, som är möjlig, och jag har ju för mina omkostnader på målet fått ersättning; följaktligen kan ingen ting återstå. — Jag hade utan tvifvel — invände svaranden — ifall denna försoning ej möellankommit, blifvit dömd att plikta en summa penningar, och af denna är jag beredd att till Olof Mattsson lemna åtminstone en del. -Någon sådan ersättning, huru stor den än må erbjudas, kan jag ej emottaga — törklarade Olof Mattsson. — emedan min hustrus heder ej kan värderas i penningar. Det är tillräckligt med den upprättelse, som är lemnad. Beseansliag. Läraren i kemi och fysik vid Örebro tekniska skola B. Fernqvist har af Lessebo bolag i Småland, för hvilket han mot ersättniog under flora år utfört en del analyser, erbjudits att på dess bekostnad besöka utställningen i Wien, dit hr F. om en eller annan vecka torde begifva sig. Onda tungor, I Göteborg har ett rykte varit i omlopp att den allmänt aktade folkskoleinspektören OC. A. Uddgren skulle ha misshandlat ett skolbarn så, att detta deraf Jjutit döden. För att upptäcka upphofsmannen till detta upprörande rykte, som helt o3h hållet berodde på en dikt, utfäste hr U. en större belöning. Detta synes ha ledt till upptäckandet af åtminstone ena person som satt fart i osanningen. Göteborgsposten för går: dagen berättar derom följande; Angående det sorgliga och sanningslösa rykte, som under senaste veckor här 1 staden utspridts om den allmänt aktade folkskoleinspetören O. A, Uddgren, hölls i går undersökning i poliskammaren. Dit inkallade att ansvara för ärekränkande utlåtelser och lögnaktiga uppgifter i ifrigavarande sak voro hustrun Beata Andersgon, boende i Majornas 4:d9 rote, och arbetskarlen Karl Börjesson, som i dessa dagar dock afvikit härifrån samt arbetskarlon Bevjamin Andersson, boende vid Kapuniergatan i Häga. Hr Uddgren öfvervar sjelf ransåkningen. Under densamma framgingo mycket graverande: omständigheter mot Banjamin Andersson, hvilken icke allenast ssgt sig ha hört omtalas mordhistorien, utan sjelf i vittnens närs varo påstod sig ha sett sjelfva tilldragelsen, ja, till och med varit uppkallad i polisen att vittoa derom. Under tårar erkändo Andersson sitt brott, utan att kunna uppge några bevekolsegrunder eller orsaker dertill, Öaktadt hr Uddgrens menniskovänliga försök att fria den anklagade från dot straff, hvartill han enligt lag gjort sig skyldig, remitterade polis kammaren målet till rådhusrätten och införpassades Anvdersson under tiden till cellfängelset. gr Eget nog har ett lika orimligt rykte varit gängse i hufvudstaden om att ett liknande fall här skulle ha förekommit. Man har sålunda påstått, att en skolflicka, under det barnen voro ute och lekte i Haga-parken, der. skulle ha fallit i en ormgrop och der tått ligga qvar till följande dagen, då det arma barnets Ös Vv ha