Dagens Nyheter – 12 juni 1873, sida 2

dar gjöfåglarne och gör sig till godo deras nyttiga produkter, har jag ej kunnat undgå att tänka på vår nyttigasto sjöfågel, ejdern. Är nu månna den tid inne då man i Sveriga med allvar och kraft skall skydda donna och ber främja dess förökande? Första dagen och natten hade vi god bris med sydost, sjön gick ganska hög och spolade in öfver våra hufvuden, hvilket för en sjövan man endast är ett ämne till skämt och löje, men ej så för våra damer, hvilka ej älska dessa omfamningar af Egirs blåögda döttrar. På natten väcktes jag allt som oftast af dessa Sdöttrars plaskande stog på däcket öfver mitt hufvud och högljudda sladder utombords; jag låg då och tänkte på Sahlstedts vers öfver hafvet: Ingen roddarkärring heller Har en sådan käft som du! Bland passagerarne äro två Missionärer, den ene af dem, Rev. G. Krönlein, Superintendent of tha Namaqua Mission, går nu till sin station Berzeba in tho Great Namaqualand, åtföljd af fru och två döttrar, jomte ett par svarta flickor till damernas uppassning. Han är en i sitt kall mycket nitisk och aktad man, han är språkforskaro och har på Namaquasprå: ket öfversatt Nya Testamentet och åtskilliga böcker af det gamla, jemte Katekesen och andra religiösa skrifter. Vi hafva kommit öfverens att jag, om jag möjligen kan, skall besöka Berzeba och vistas någon tid hos Rev. Krönlein, på det vi tillsammans må kunna bestämma Namaquaspråkets benämningar på nav turalier. Detta kan alltid tjona till någon nytta för språkforskningen, och min önskan är att genom mina, tyvärr, alltför små kunskaper dock blifva till någon nytta hvart jag kommer. (Forts.)