Dagens Nyheter – 6 juni 1873, sida 2

Hung. operan. Detta år kommer i vår operas häfder utan tvifvel att benämnas debutantsäsongen. Dessa nyheter från östan och isysnerhet från vestan träda hvarandra tätt i spåren, och de äldre sångerskorna hs sin nöd med att fasthålla sina partier, dem en kringfladdrande sångfågel i blinken uppsnappar och icke alltid är böjd för att återställa. Senast var det Nirnbergerdockan som fastnade för en ang debutant, nemligen fröken Anna Strandberg, hvilken syligen med uppmuntran lät höra sig på fröken Östbergs konsert, och som väl icko är den mest öfvade, meon i sin väg måhända den mest lofvande i den långa raden. Håll nu också ord!) Fröken Strandberg har på sin lott af naturen erhållit ett betydligt mått af de gåfvor, hvilka i sin utveckling bilda den dramatiska artisten. Stämman — hög sopran — är ej stark, men saknar icke klangkerakter; höjden eger klar metalltimbre; mellanläget och djupet skola troligen vinna genom fortsatt upparbetning. En ypperlig egenskap hos derna stämma är dess ovanliga böjlighet och lätta ansats, äfvensom dess lydighbet att nysusera, hvilket allt bildar ett utmärkt material för den blifvande koloratursångerskan i den lätta, opera comique-genren. Måhända skedde den offentliga debuten nog tidigt, emedan skolan ännu på långt när icke är absolyverad, ehuru scenisk öfning alltid är af nytta; men beklagligtvis eger konservatoriet ännu icke någon öfningsteater, fastän en sådan åsyftas i den blifvsnde nybyggnaden. Anmärkningsvärd är den djerfhet hvarmed fröken 8. utslupgar sina rulader utan att någon stjelper; man märker att hon är i sitt naturliga element. (Ett vibrato iförsta numret var blott en genklang af dan vanliga debutantskräcken och förlorade sig snart.) Men ännu felas naturligtvis polityren, detFfinare detaljarbetet, som frambringar dessa perlrunda delikata passager, hvilkas bländande elegans man så högt beundrar, och fröken S:s drill är i de flesta fall ingenting mindre än ren, ehuru hon eljest eger ett ganska godt öra. Må maa nu framför allt låta fröken 8. i ro och fred fortsätta sina studier och icke i förtid belamra henne med nya roler, hvilka blott skulle förstöra denna gryende talang; man har förr upplefvat sådant. Äfven rent musikaliska studier, såsom harmoni och piano, borde gruudligen absolveras; förutan sådana kunskaper blir en sångerska ävdå ingenting annat än en papegoja. Märk detta! En lycklig egenskap hos vår debutant är hennes gåfva att uppfatta det rätta uttrycket, den riktiga nyansen; det faller sig ledigt, frivilligt, och man märker sällan den inöfvade lexan. Det är uttryckets naivitet, hvars bibehållande i senare stadier både för lärare och elever i alla konstarter är en af de svåraste uppgifter. Vår debutants dramatiska begåfning röjde sig ock i spelet; visserligen äfven här mera natur än konst, men denna natur visade sig vara den rätta, och man märkte att tiljan är hennes sanna hem, der hon känner sig fri och lycklig. Friskhet och abandon florerade alltjemt och berättiga till de bästa förhoppningar. Fröken 8. erhöll varma bifallsyttringar, blommor m. m. Må hon rätt tyda dessa gåfvor, hvilka ofta hafva en alldeles olika bemärkelse: för artisten betyda de hyllning, för nybörjaren uppmuntran. Hrr Dahlgren, Olsson och Uddman illustrerade föreställningen genom att extra con amore utföra sina partier. W. B Fru Ste:hammar ) hade till sin recett i fredags utvalt Faust, hvari hon sjelf naturligtvis sjöcg Margareta. En recett är icke lik andra föreställningar, och detta spektakel gjorde skäl för namnet, nemligen vid Margaretas kyrkogång i 2:dra akten, då de AY Muttlhan CQ få oslan I bhansganentnent dar han