Dagens Nyheter – 6 juni 1873, sida 2

öfliga recetthonnörerna bragte hela sällska. pet ur koncepterna, men deremot inledde en liten pastoralscen i Watteaus maner: Faust och Margareta bjelpas i bästa sämja åt att plocka blommor, den förre öfverlemrar med en artig komplimang sin fångst åt den hulda tärnan som tackar förbindligast, men strax derpå afsnäser honom och vandrar sina färde, hvarefter allt kommer i sia vanliga ordning. Alla våra operor äro komiska, säger Börne. Fru Stenhamnars Margareta är känd och erkänd; denva sångerska har ock hos oss creerat rolen. I de lyriska partierna, såsom balladen, spinnrockscavatinan wm. m. var, såsom alltid, hennes fras af utmärkt art, och en dygd som bör prisas är, att hon alltid söker bevara stämmans välklang och aldrig låter hänföra sig till skrik, hvilket eljest öfverallt i verlden, och synnerligast bland herrarne, börjat bli modernt. Ettundanteg i detta fall är hennes vana att då och då något pressa rösten. — Toalettvalsen ger fru 8. med en återhållsamhet, som vore berömvärd om den ej ginge för långt: nöjet uttrycker hon, men ej den hänförelss som kompositören så starkt betonat; mera färg vore här behöflig. Öfverbufvud äro de mera energiska accenterna, den glödande passionen icke fru 8:s sak; dock visade denna senaste föreställning ganska vackra studier af de starkt färglagda scenerna i tredje akteng final, och dessa nitiska bemödsanden böra dess mera erkännas som de ej hos alla återfinnas. Måbvgen finner slentrianen beqvämare, helst om den medför tacksamma spektakeleffekter, hvilka fru Stenhammar alltid försmått. En vinst var spinnrockvisans upptagande; kyrkscenens uteslutande deremot en förlust — en känbar. I öfrigt allt såsom förr, Textens dårskaper qvarstå orubbligen, enligt sin natur, och Valentin är genast efter sitt fall på bonen igen, liksom de små trollgubbarne med bly i ändan. Men denna procedur är en gammal vana som i tidernas längd öfvergått till andra paturen — Salla våra operor äro komiska. .