Dagens Nyheter – 28 maj 1873, sida 2

kunna förekomma hos tvenne olika persona; jag säger vidare att detta ärr för mig uppdagat en omständighet, Som jag eljöst aldrig skulle kunnat ana. Jag Vet väl, att nionriskor i det ögonblick, då de skola gå till afrättsplatsön, vanligtvis bry sig fögå om sina jordiska föfhållanden; men å andra sidan här jag sett lifdömda personer ända idi sista ständen sysselsätta sig med sin fantiljs ange: lägenheter. — Har ni kännt min familj, Benoist? — Jag tror det; hörr chevälier. — Förklara er! utbrast Sforzi ifrigt. I denna stund hade han nästan glömt allt det fasausfulla i sin belägenhet. — : — Det var här i Auvergne ni blef sårad, säger ni? För huru många år sedan? — Tjugutvå. — Det slår in. Af hvem blef ni räddad? — Af en trupp lansknektar: — En sådan trupp passerade verkligen vid samma tid genom provinsen Auvergne: Hvar påträffade man er? — TI en skog. Man har berättat för mig, attjag badade i blod, och att jag icke gaf det ringaste tecken fill lif. Men trodde mig vara död, och det var endast genom ett förs synens under jag blef räddad, -: : Medan den unge mannen talade, syntes den blekhet, som för en stund sedan utbredt Big öfver apostlachefens anlote, alltmera tilltaga; ee